Antonin Mercié

Marius Jean Antonin Mercié, född i Toulouse den 30 oktober 1845, död i Paris den 13 december 1916. Mercié studerade vid École des Beaux-Arts i Paris för Alexandre Falguière och François Jouffroy. 1868 tilldelades han Grand Prix de Rome. Han vann sin första publika framgång med skulpturerna David och Gloria Victis 1874. För den senare tilldelades han hedersmedalj på Parissalongen. En bronsversion av Gloria Victis placerades i Square Montholon i Paris. Mercié tilldelades också hedersmedalj för sina många skulpturer, byster, reliefer och medaljer på Världsutställningen i Paris 1878 och stora priset på Världsutställningen i samma stad 1889. Mercié utnämndes till professor i teckning och skulptur vid École des Beaux-Arts och valdes in i franska akademien 1891. Han utnämndes senare också till grand officier för Légion d'honneur. 1913 blev han president för Société des artistes français. Merciér utförde en rad offentliga skulpturer och gravmonument, som reliefen Konstens geni (1877) Tuilerierna. 1882 upprepade han sin patriotiska succé från 1874 med gruppen Quand Même!, som uppförts i Belfort och i Tuilerieträdgården. Han har under 1890-talet och början av 1900-talet även utfört monument i USA i Richmond, Virginia, District of Columbia och Baltimore, Maryland. Merciér var också målare. Till hans mer uppmärksammade verk i detta medium hör Venus (1883), Leda (1884) och Michelangelo studerar anatomi (1885). Merciér arbetade i en klassicerande stil med dramatiserade effekter i salongskonstens anda. Han blev särskilt framgångsrik i att i konstnärlig form gestalta nationella stämningar, som då han i Gloria Victis erbjöd tröst till en nation som sargats i kriget mot Tyskland. I hans arbete kan man se en påverkan av renässansens mästare som Donatello och Michelangelo. Kristoffer Arvidsson