Giovanni Battista Piranesi

Piranesi var en av 1700-talets största grafiker men såg sig själv som arkitekt. Han föddes i Mogliano Veneto, nära Treviso som tillhörde den venetianska republiken. Han studerade arkitektur för sin farbror Matteo Lucchesi. Piranesi reste till Rom 1740, där han studerade för grafikern Giuseppe Vasi, som skapade bilder av Rom som riktade sig Grand Tour-resenärer. Piranesis första publicerade verk var Prima parte di Architettura e Prospettive (1743) som följdes av Varie Vedute di Roma Antica e Moderna (1745). Efter en vistelse i Venedig 1743–1747, återvände han till Rom, där han öppnade en verkstad. 1748–1774 skapade han en lång serie av vedute. Han ägnade sig också åt att mäta upp antika byggnader, vilket ledde fram till publikationen Le Antichità Romane de' tempo della prima Repubblica e dei primi imperatori. 1761 valdes han in i Accademia di San Luca och året därpå trycktes en samling av gravyrer under titeln Campo Marzio dell'antica Roma. Under 1760-talet fick han även arkitekturuppdrag av påven Clemens XIII. 1777–1778 publicerade han Avanzi degli Edifici di Pesto, en samling vyer äver Paestum och dess byggnader. Piranesi gjorde ett stort antal bilder av Rom och dess antika byggnadsverk och ruiner. Piranesis bilder av romerska ruiner kom att influera nyklassicismen. I sina etsningar kunde han lägga till saknade delar eller vaser, altare och gravar som inte fanns där i verkligheten. 29 foliovolymer med omkring 2000 blad gavs ut i Paris 1835–1837 och det är troligen dessa som finns i Göteborgs konstmuseums samling. Carceri d'invenzione (”Fängelsefantasier”) är en serie om 16 blad som visar enorma underjordiska valv med trappor och stora maskiner. Istället för att lyfta fram platsens skönhet suggererade Piranesi fram det gåtfulla och kusliga med dunkla och labyrintiska rum. Serien påbörjades 1745 och 14 tryck av första stadiet publicerades 1750. För den andra utgåva 1761 omarbetades samtliga bilder och ett par blad tillkom. Förutom med nyklassicismen, associeras Piranesi också med romantiken. Det gäller då främst dessa sena fängelsekapriser, som har paralleller till Goyas grafik. De gotiskt fantasieggande och kusligt labyrintiska fängelsefantasierna inspirerade romantikerna och senare surrealisterna. Det är fortfarande arkitektur, men en arkitektur hämtade från en inre drömvärld, där giganter sitter fjättrade i underjordiska hålor med höga valv och trappor löper kors och tvärs. Kristoffer Arvidson