Näckrosen

Näckrosen

1889

Terrakotta

Mått 11,00 x 24,50 cm

Sk 165

Gåva av Carl Larsson 1902

En ung kvinna vilar utsträckt på rygg. Det högra benet ligger i linje med kroppen men vinklat så att foten står på underlaget. Vänsterbenet är uppdraget och vridet ut åt sidan med foten under det andra benet. Bröstkorgen höjer sig och ryggen svankar. Armarna är uppsträckta ovanför huvudet som är vinklat åt sidan. Ögonen är slutna och munnen halvöppen som om hon drömde. Flickan är naken, upplagd för blicken men förefaller omedveten om att vi betraktar henne. En voyeuristisk betraktarposition tycks därmed inskriven i verket (det vill säga, vi ser henne som om vi tittade genom ett nyckelhål). Med de slutna ögonen och kroppens rörelse understryks det sinnliga och erotiskt utmanande i hennes ställning. Figuren flyter på bladliknande former. Omkring henne växer näckrosblommor. Konstnären har påvisat en likhet mellan den utsträckta kvinnan och näckrosen för att skapa en symbol för naturens processer, dess ”livskraft och alstringsvilja” som Georg Nordensvan skriver (Nordensvan 1928, s. 462). Näckrosen växer ur sjöbottnens dy och stiger upp till vattenytan där den med sin fägring lockar till sig insekter för att befruktas. På samma sätt har den unga kvinnan stigit upp ur barndom till ungdom för att med sin skönhet attrahera mannen. I en dikt skriver Hasselberg om sin flickgestalt som ”omedveten af sin kärleks makt […] väcker åtrån uti fyllda hjärtan”. Blomman har fått sitt namn (Nymphaea) från grekiskans ord för nymf. Nymferna var övernaturliga källväsen i den grekiska mytologin. Näckrosen ska ha fötts när en nymf dog av svartsjuka. Det mytiska draget förstärks av de skäggiga mansansikten med grova drag som träder fram ur marmorn, påminnande om satyrer. I H. C. Andersens Dykungens dotter berättas om hur ”ett nät av näckrosor bredde ut sig, det var som en blomstermatta, och där låg en sovande kvinna, ung och skön”. Möjlighen kan Hasselberg fått idén till skulpturen från Andersen. En annan förebild kan ha funnits i Auguste Clésingers marmorskulptur Kvinna biten av orm (1847) i Musée d’Orsay med en utsträckt kvinnofigur på en blomsterbädd. Näckrosen kan tolkas som en bild av den unga kvinnans vaknande sexualitet och attraktionskraft. Med sin sagoaktiga inramning skapar den en suggestiv, symbolisk bild av livet. För vår tids betraktare kan det te sig besvärande att unga kvinnors kroppar används för att symbolisera abstrakta idéer men detta var en mycket vanlig bildtyp under 1800-talet. Nakenheten legitimerades genom att den symboliserade något större. Det som avbildas i den västerländska skulpturen, från antiken och framåt, är inte verkliga kroppar utan kroppen som ideal form, hävdar konsthistorikern Kenneth Clark (The Nude. A Study in Ideal Form, 1956). Hasselbergs skulpturer befinner sig i ett brytningsskede där det akademiska ramverket avlägsnas och kroppens sinnlighet träder fram utan mytologisk inramning. Näckrosen har fortfarande en symbolisk dimension men är likväl utmanande i sin kroppslighet. Skulpturen har beskrivits som Hasselbergs mest ohöljt sinnliga. Näckrosen modellerades efter Hasselbergs återkomst till Sverige 1891 och blev något av hans konstnärliga testamente. Modell för figuren var Signe Larsson, som Hasselberg inledde en relation med och fick ett barn tillsammans med efter att förlovningen med konstnären Eva Bonnier brutits. Efter att Hasselberg avlidit adopterade Eva Bonnier Hasselbergs och Larssons dotter. Skulpturen blev klar till Världsutställningen i Chicago 1893 och visades därefter i Konstnärsförbundets utställning 1894. Marmorversionen i Fürstenbergska galleriet höggs dock först 1896, efter Hasselbergs död, av vännen Christian Eriksson. Kristoffer Arvidsson

Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet. II. Från Karl XV till sekelslutet, Ny, grundligt omarbetad upplaga, Albert Bonniers Förlag, Stockholm (1925) 1928, s. 323, 462-463, 469 Lennart Wærn, "In memoriam Coco et Coco redivivus", Det skapande jaget. Konsthistoriska texter tillägnade Maj-Brit Wadell, red. Irja Bergström, Konstvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 1996, s. 123 Ulf Torell, Per Hasselberg. Den nakna sensualismens skulptör, Ronneby hembygdsförening, Ronneby 2007, s. 172, 212, 239, 241-248, 260-262, 277-278, 281-282, 286, 289-291, 294 Lillie Fischer, Per Hasselberg. Snöklockans, Grodans, Näckrosens skapare, Nya Antik & Auktion nr 12, 1978, s. 30, 31, 33 Elsebeth Welander-Berggren, Annika Gunnarsson, Åsa Cavalli-Björkman, Jessica Sjöholm Skrubbe, Christina G. Wistman, Anna Meister, Per Hasselberg (1850–1894), red. Annika Gunnarsson, Anna Meister, Elsebeth Welander-Berggren et al., Prins Eugens Waldemarsudde, Arena/Åmells Art Books, Stockholm 2010., s. 7, 18, 41, 64-65, 67-74, 85, 90-93, 105, 108-110, 111, 113, 115, 121 Ragnar Båge, "Per Hasselberg. Ett bidrag till kännedom om vår frejdade bildhuggare", Särtryck ur Blekingeboken 1934. Blekinge musei- och hembygdsförbunds årsbok, Blekinge musei- och hembygdsförbund, Karlskrona 1934., s. 1, 36, 40-41, 48 Ragnar Båge, Vallpojken som blev marmorns skald. Ett bidrag till kännedomen om vår frejdade bildhuggare, P. A. Norstedt & söners förlag, Karlshamn 1933, s. 56, 60, 65-70, 72, 76, 77 Richard Bergh, Per Hasselberg 1850–1894. Minnesblad, red. F. U. Wrangel, R. Bergh, Alf Wallander, Birger Mörner, Karl Wåhlin, Sveriges Allmänna Konstförening, Stockholm 1898