Farfadern

Farfadern

1886

Gips

Mått 32,00 x 13,00 x 21,50 cm

Sk 253

Gåva av Hjalmar Lundbohm 1920

Den gamle mannen i långt skägg sitter frontalt med huvudet framåtböjt och betraktar den bångstyrige lille pojken som sömndrucken ålar sig nerför hans knä. Den äldre mannens tunga gestalt – påminnande om Michelangelos Moses – ställs mot den livliga pojken som är omedveten om farfaderns blick och tankar, liksom om livets villkor. Allvarligt kontemplerar farfadern det unga barnet och det liv som väntar det. Skulpturen behandlar generationernas växlingar och mötet mellan livets begynnelse och slut. Mannen sitter på en tronliknande avsats, vilket förlänar gruppen ett monumentalt uttryck, påminnande om en gravskulptur. Dess grundform är statisk och stabil, men barnet och vecken i tygstycket över mannens ben kontrasterar med sin rörelse och dynamik. Konstnärskollegan Richard Bergh har beskrivit Farfadern som ett manligt verk, strängt i formen och djupt i tanke: ”Här hade Hasselberg med de enklaste medel lyckats i ett moment åskådliggöra kontrasten mellan den slumrande livskraften i livets morgonstund, och den likaledes slumrande kraften mot dess afton.” (Bergh 1908, s. 109) År 1885 insjuknade Hasselberg hos Fürstenberg i Göteborg och togs in på Sahlgrenska sjukhuset för ”äggvita och aortabrock”. Han tillfrisknade men enligt läkarna skulle detta bara vara temporärt och gav honom femton månader att leva. Hasselberg skulle leva ytterligare nio år men ”dödsdomen” fick honom att vilja färdigställa sin idé till Farfadern som påbörjades i Paris hösten 1885. Enligt Lennart Wærn fick Hasselberg idén till skulpturen då han på en av boulevarderna fick syn på en äldre man med en sovande gosse i knäet (Wærn 1950, s. 12). Farfadern springer således ur en existentiell kris i närheten av döden. Carl Larsson skrev till Pontus Fürstenberg den 12 juli 1888 om sin granne Hasselberg på Boulevard Arago: ”Hans gubbe har fått ett ståtligt draperi och benen, som gör honom mer monumental och värdig. Nu reser visst H. om ett par da’r. Det blir stor saknad efter en sådan granne!” Den första versionen av Farfadern visades på Salongen i Paris men fick ett svalt mottagande. Den ställs därefter ut på Konstnärsförbundets utställning på Valand i Göteborg. Naturalismen i farfaderns kropp upplevdes som rå medan pojkens nakenhet sågs som alltför utmanande. Skulpturen finns i flera versioner, bland annat Göteborgs konstmuseums gipsavgjutning från terracottaoriginalet i Nationalmuseum. Marmorversionen i Göteborg höggs av vännen Christian Eriksson 1895 efter Hasselbergs död 1894. Farfadern restes som staty i brons i Humlegården i Stockholm, bekostad av Hasselbergs vänner. Kristoffer Arvidsson

Sixten Strömbom, Konstnärsförbundets historia 2. Nationalromantik och radikalism: 1891–1920, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1965., s. 158-159, 176 Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet. II. Från Karl XV till sekelslutet, Ny, grundligt omarbetad upplaga, Albert Bonniers Förlag, Stockholm (1925) 1928, s. 259, 462 Georg Pauli, Eugen. Målningar, akvareller, teckningar, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1925, s. 6 Karl Wåhlin, "Pehr Hasselberg. Med 12 bilder", Ord & Bild, 1894, s. 410-411 Lennart Wærn, "In memoriam Coco et Coco redivivus", Det skapande jaget. Konsthistoriska texter tillägnade Maj-Brit Wadell, red. Irja Bergström, Konstvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 1996, s. 130-131 Ulf Torell, Per Hasselberg. Den nakna sensualismens skulptör, Ronneby hembygdsförening, Ronneby 2007, s. 148, 150, 178, 192, 195, 277-278, 289-290, 294, 304 Erik Lindorm, Oscar II och hans tid (1872–1907). En bokfilm, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1979, s. 321 Sixten Strömbom, Hugo Birger. En levnadsteckning, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1947., s. 244 Elsebeth Welander-Berggren, Annika Gunnarsson, Åsa Cavalli-Björkman, Jessica Sjöholm Skrubbe, Christina G. Wistman, Anna Meister, Per Hasselberg (1850–1894), red. Annika Gunnarsson, Anna Meister, Elsebeth Welander-Berggren et al., Prins Eugens Waldemarsudde, Arena/Åmells Art Books, Stockholm 2010., s. 14-15, 18, 42, 120, 54, 64-65, 95-96, 105-107, 111, 112, bild s. 105 Ragnar Båge, "Per Hasselberg. Ett bidrag till kännedom om vår frejdade bildhuggare", Särtryck ur Blekingeboken 1934. Blekinge musei- och hembygdsförbunds årsbok, Blekinge musei- och hembygdsförbund, Karlskrona 1934., s. 1, 33-35, 38 Ragnar Båge, Vallpojken som blev marmorns skald. Ett bidrag till kännedomen om vår frejdade bildhuggare, P. A. Norstedt & söners förlag, Karlshamn 1933, s. 56, 61-65, 71, 72, 77 Richard Bergh, Per Hasselberg 1850–1894. Minnesblad, red. F. U. Wrangel, R. Bergh, Alf Wallander, Birger Mörner, Karl Wåhlin, Sveriges Allmänna Konstförening, Stockholm 1898