Morkullor; Törnskata; Trast vid sitt rede; Jagande hök; Gråsparvar

Morkullor; Törnskata; Trast vid sitt rede; Jagande hök; Gråsparvar

1888

Olja på pannå och duk, assemblage i förgylld och bemålad ram

Mått 88,50 x 167,50 cm (med ram) Mått 21,00 x 33,50 cm (F 89c, Trast vid sitt rede, andra från vänster) Mått 41,00 x 68,50 cm (F 89d, Jagande hök, nere till vänster) Mått 48,50 x 45,00 cm (F 89e, Gråsparvar, uppe till vänster) Mått 49,70 x 37,00 cm (F 89a, Morkullor, längst till höger) Mått 49,50 x 22,00 cm (F 89b, Törnskata, tredje från vänster)

F 89

Testamentarisk gåva av Pontus och Göthilda Fürstenberg 1902

På 1880-talet utförde Liljefors några tavlor bestående av flera målningar sammanfogade i en och samma ram. Det gemensamma temat för de fem målningarna i Fürstenbergska galleriet är fåglarnas olika livsvillkor. Ensemblen utfördes på beställning av mecenaten. Fågelstudierna hör hemma i 1880-talets realism. Kompositionerna utgör en provkarta på till synes slumpmässiga beskärningar som i själva verket är mycket genomtänkta och utförda i japansk anda. Den platta, förgyllda ramen håller samman målningarna i en asymmetrisk komposition och ger ensemblen som helhet en ytmässig, dekorativ karaktär. Den japanska konsten spelade en viktig roll i Europa under senare hälften av 1880-talet. Liljefors blev ibland kritiserad för att ha tagit alltför tydliga intryck av till exempel de japanska träsnitten med deras brist på traditionellt västerländskt perspektiv. Inte minst förvånades man över att han ofta valde en så hög blickpunkt att bakgrunden framstod som onaturligt grund. De fem målningarna är mycket varierade vad gäller både teknik och uttryck. Fyra av dem är utförda på träpannåer. Den största målningen, som är utförd på duk, visar en sparvhök som attackerar två gråsparvar. Denna dramatiska komposition, som utspelar sig i fullt dagsljus, dominerar serien. Medan höken sätter klor och näbb i den ena sparven, flyr den andra rakt mot åskådaren. Trots att motivet är fyllt av häftig rörelse är själva gruppen med fåglarna fokuserad och detaljskarp. Både höken och dess byte är lugnt och metodiskt målade och Liljefors har lagt ner stor omsorg på rovfågelns fjäderdräkt, inte minst vingarna med deras parallella linjer som får breda ut sig i ytplanet. Upplevelsen av blixtsnabb rörelse skapas i stället genom den furiösa penselföringen i bakgrundens buskage. Effekten liknar den som uppstår när man följer en figur i rörelse med kameran. Buskaget består av en explosion av färgfläckar och av linjer i grönt, rött, gult och grått målade i högt tempo med spetsig pensel; bakom buskaget skymtar vita moln på en blå himmel. Mellan rovfågeln och dess byte ses kvistar med taggar som tycks förtydliga det brutala skeendet. Målningen med höken kontrasterar på ett tydligt sätt mot bilden med en flock sparvar som vilar i en avlövad buske mot en varmrosa solnedgångshimmel. Här markerar även penselarbetet motivets rofyllda karaktär. En liten breddbild visar den skygga sångtrasten som har dolt sitt bo inne i den mörka granskogen. Den sitter stilla men vaksam på kanten av boet med dess omsorgsfullt byggda väggar som omsluter de blå äggen. I en pannå i vertikalformat skildrar konstnären åter en fågel som illustrerar livsvillkoren i naturen. I den sitter törnskatan med sin svarta mask på en kvist som fungerar som dess skafferi – på kvistens taggar har flera fjärilar spetsats. I den gröna bakgrunden har konstnären ristat med penselskaftet för att suggerera grässtrån. Han beställde fjärilar av sin vän, konservatorn Gustaf Kolthoff i Uppsala, för att kunna återge dem övertygande i målningen (Lindwall 1960, s. 80). I den femte bilden, som är mer kvadratisk, smyger två morkullor fram genom gräset och letar efter föda. I sitt sätt att måla vidareutvecklar Liljefors 1880-talets realism i sina fem fågelstudier. Ramens dekorativa funktion markeras av att målningen med sparvarna i buskaget är cirkelformad; i den runda formen skär den rektangulära bilden med höken in. Det finns också ett exempel på ett innehållsligt samspel mellan ramen och målningarna. Omedelbart nedanför pannån med törnskatan har Liljefors målat en levande fjäril på ramen – fjärilen tycks ha undkommit den effektiva rovfågeln. Liljefors fick många beställningar under det år (1888–1889) som han var verksam i Göteborg som lärare vid Valands konstskola. Det möjliggjorde köpet 1888 av en snabbkamera som hjälpte honom att fånga djurens blixtsnabba rörelser. Björn Fredlund

Bruno Liljefors. 60 reproduktioner i tontryck efter fotogrfier af originalen, Gleerupska Universitets-bokhandeln, Lund 1910, bild s. 7 Torsten Gunnarsson, ”The Japonisme of Carl Larsson and Contemporary Swedish Art”, The painter of Swedish life, Carl Larsson/Suwēden no kokumin gaka Karu Rashon ten, Tokyo Metropolitan Teien Art Museum, Tokyo 1994, s. 175-178, bild s. 170, fig. 2 Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Björn Fredlund, Anna Hyltze, Philippa Nanfeldt, Isabella Nilsson, Johan Sjöström, Samlingen Göteborgs konstmuseum, red. Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Anna Hyltze, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014., s. 157, bild s. 158-159