Undine

Undine

1899

Olja på duk

Mått 39,00 x 46,50 cm Ram 56,00 x 64,00 x 6,00 cm

F 157

Testamentarisk gåva av Pontus och Göthilda Fürstenberg 1902

En ung flicka sitter vänd åt höger med huvudet framåtböjt och blicken sänkt. Det långa, rödblonda håret faller ner i vågor och döljer delvis hennes nakna överkropp. Ansiktet är lagt i skugga och har antagit en mörkröd färg. Axeln och det nakna bröstet är ljusare. I den mörka bakgrunden anar man en skog som tillsammans med den ljusa himlen speglas i den blanka vattenytan. I förgrunden finns några röda tulpaner som flickan avnjuter doften av. Med det liggande formatet beskärs bilden så att flickan kommer mycket nära betraktaren och formen betonas framför bilddjupet. Målningen går i dova färger och kan betecknas som ett försök i tidens symbolistiska och nyromantiska anda. Möjligen anspelar titeln Undine på vattenanden i Friedrich de La Motte Fouqués novell med samma namn från 1811, hon som gifter sig med riddaren Huldebrand för att fån en själ. Novellen blev 1814 en opera med musik av E.T.A. Hoffmann. Flickan framstår som ett mytiskt väsen. Carl Wilhelmson verkar dock inte ha känt sig hemma i symbolismen, då han i sin fortsatta gärning främst målade i en ljusare färgskala och placerade sina modeller i tydligt definierade, samtida miljöer. Även om Wilhelmson senare gärna lät sina motiv bada i ett milt skymningsljus är den värld han målar vardagens konkreta och strävsamma verklighet snarare än mytens drömska landskap. Ur det perspektivet är Undine ett intressant undantag. Modellen är den artonåriga Jenny Waterval. På grund av det framträdande långa, böljande håret kallade Wilhelmson målningen ”Vårflöde”. Det finns en annan målning av konstnären från 1911 med titeln Undine, föreställande en naken kvinnogestalt med långt hår sittande vid en tjärn med svanar i ett skogslandskap. Carl Larsson, som tidigare inte trodde på Wilhelmsons förmåga, ändrade uppfattning då han sett Undine och skrev i ett brev till Pontus Fürstenberg 1899: ”Jag vågar verkligen hoppas och tro något stort om honom.” Kristoffer Arvidsson

Göteborg, Göteborgs konstmuseum, 1994-05-18 - 1994-08-21 Göteborg, Göteborgs konstmuseum, 1974-05-04 - 1974-09-01, kat. 25 Stockholm, Liljevalchs Konsthall, 1934-02-03 - 1934-02-25, kat. 101 Göteborg, 1912, kat. 56 Stockholm, Kungl. Akademien för de fria konsterna, 1929

Eric Jonsson, Carl Wilhelmson. Västkustmålaren, red. Ingrid Mesterton, Göteborg 1974, kat. 25, s. 5, 15 Carl Wilhelmsons utställning, Göteborg Göteborg 1912, kat. 56 Carl Wilhelmson, Stockholm, Prins Eugens Waldemarsudde Stockholm 2009, s. 67, bild s. 64 Carl Wilhelmson. Retrospektiv utställning, Stockholm, Liljevalchs Konsthall, 1934, kat. 101, s. 20 Kungl. Akademien för de fria konsterna, Minnesutställning över Carl Wilhelmson, Kungl. Akademien för de fria konsterna, Stockholm 1929., s. 12 Jonas Gavel, Carl Wilhelmson 1866–1928. Målningar, Teckningar, Grafik, Göteborgs Konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 1994., kat. 19, s. 94, bild s. 61 Bertha Wilhelmson, Mitt liv i miniatyr, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1944, s. 107 Axel L. Romdahl, Konstmonologer i Göteborgs Museum, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm (1911) 1921, s. 85 Art Nouveau. Från Larssons till Zappa., red.., bild s. 135