Snöklockan

Snöklockan

1885

Marmor

Mått 163,00 x 72,00 x 60,00 cm

F 176

Testamentarisk gåva av Pontus och Göthilda Fürstenberg 1902

Flickan står i kontrapost så att hennes kropp bildar en s-kurva. Den högra höften svänger ut medan hennes vänstra sida tecknar en rak linje. Hon höjer högerhanden till huvudet i en lyssnande gest. Huvudet vinklas bakåt, ögonen är slutna. Vänsterhanden håller i den gördel som är spänd runt bröstkorgen och på väg att brista. Vid flickans fötter växer några snöklockor. Inskriptionen i fotplattan lyder: ”Blomma av snö, befria ditt bröst från det band som hindrar dig från att slå ut! Tillkännage för jorden det stora uppvaknandet. En kyss av solen och allt andas.” Snöklockan har tolkats som en bild av uppvaknande sexualitet. Flickan tycks omedveten om betraktaren. Hennes kropp är flickaktig men på väg att bli kvinnlig. Liksom snödropparna håller hon på att vakna ur vinterns sömn. Den unga kvinnan väcks till medvetenhet om en kraft som spirar i hennes kropp. Men skulpturen kan också uppfattas som en bild av naturens processer och av växande, knoppning och blomning i vidare mening. För vår tids betraktare kan det te sig besvärande att unga kvinnors kroppar används för att symbolisera abstrakta idéer men detta var en mycket vanlig bildtyp under 1800-talet. Nakenheten legitimerades genom att den symboliserade något större. Det som avbildas i den västerländska skulpturen, från antiken och framåt, är inte verkliga kroppar utan kroppen som ideal form, hävdar konsthistorikern Kenneth Clark (The Nude. A Study in Ideal Form, 1956). Även om Snöklockans tema är det sexuella uppvaknandet är den inte lika erotiskt utmanande som andra av Hasselbergs skulpturer. Genom sin kontrapost knyter den an till den antika skulpturen. Den höjda armen leder också tankarna till Michelangelos skulptur av en slav, också den med ett band om bröstet. Hasselberg skriver om upprinnelsen till skulpturen: ”Det var en solklar vårdag, då jag med en av de små ångbåtarna varit uppför Seinefloden till en vacker park ett stycke från Paris. Jag slog mig ned på en sten, och såg just den första snödroppen för året spira upp ur marken. I det ögonblicket stod ’Snöklockan’ livslevande för mig. Den skulle symbolisera vårens första uppvaknande under bilden av en ung flicka, som håller på att vakna ur en ljuv dröm.” (Båge 1933, s. 45) Modellen var den fjortonåriga italienskan Maria de Flippi som Hasselberg mött utanför konstnärskaféet ”Hörnan” (Restaurant des Lilas vid Boulevard de Clichy) där italienska modeller rörde sig i hopp om att få jobb. Efter att Hasselberg skulpterat henne återvände hon till Italien där hon dog endast sjutton år gammal. Hasselberg hade stora svårigheter med att få skulpturen färdig. På dagarna arbetade han i en bildhuggarverkstad. Eftersom han inte hade råd med ateljé modellerades Snöklockan i hans vindsvåning i gips från sommaren 1880. Det var så trångt att modellen fick stå i hans säng där hennes huvud nådde taket. Men Hasselberg fick lön för mödan. Snöklockan blev hans genombrott som skulptör. Gipsversionen, som han lyckades få färdig till Parissalongen 1881, blev inte bara antagen utan fick också ett hedersomnämnande. Marmorversionen, som beställdes av Nationalmuseum, Pontus Fürstenberg och Carl Jacobsen samt en engelsk konstälskare, tilldelades tredje klassens medalj då den visades på Parissalongen 1882. Snöklockan ställdes ut i Göteborg, vilket medförde att Hasselberg bjöds in att göra ett förslag till skulpturen till fontänen i Brunnsparken – en tävling som han också vann med La Semeuse (Såningskvinnan). Tillsammans med flera andra av hans skulpturer representerades Hasselberg med Snöklockan på världsutställningen i Chicago 1893. Marmorversionen i Nationalmuseum är daterad 1883, den i Fürstenbergska galleriet 1885 och den i Glyptoteket i Köpenhamn 1889. Skulpturen finns även i flera gipsversioner och mindre versioner i brons, bland annat i tre förminskade format framställda av firman Junghänel i Göteborg samt av Otto Meyer. Snöklockan står staty i brons på Mariatorget i Stockholm. Kristoffer Arvidsson

Paris, Société des Artistes Français, Palais de Champs Elysées, 1882

Totte Wiberg, Fürstenbergska galleriet. Mecenatparet, konstnärerna och samlingen, Warne Förlag, Partille 2009, s. 41 Georg Pauli, "Fürstenbergska galleriet. Spridda drag ur dess historia", Ord & Bild, 1902, s. 344 Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet. II. Från Karl XV till sekelslutet, Ny, grundligt omarbetad upplaga, Albert Bonniers Förlag, Stockholm (1925) 1928, s. 461-462 Sixten Strömbom, Konstnärsförbundets historia till och med 1890, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1945, s. 148, 289, 293, 344, bild s. bild 39 Hans-Olof Boström, Sett. Essäer om 1800- och 1900-talskonst, Carlssons, Stockholm 1992, s. 206-208, bild s. 207 Carl G. Laurin, Nordisk konst IV. Sveriges och Finlands konst från 1880 till 1926, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1926, s. 279-281 60 svenska skulptörer. 60 reproduktioner i tontryck efter fotografier af originalen, Gleerupska universitets-bokhandeln, Lund 1920, bild s. 33 Prins Eugen, Breven berätta. Upplevelser och iakttagelser åren 1886–1913, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1942, s. 163 Axel L. Romdahl, "Per Hasselberg. En återblick av Axel L. Romdahl", Konsthistorisk tidskrift, 1932, s. 1-2, 4, bild s. 3 Karl Wåhlin, "Pehr Hasselberg. Med 12 bilder", Ord & Bild, 1894, s. 407, 408, 410 Gunnar Dalmén, Gamla bildbekanta, Trevi, Stockholm 1978, s. 92 Fritz von Dardel, "Per Hasselbergs: 'Snöklockan'.", Oscar II och hans tid (1872–1907). En bokfilm, 24 oktober 1881, red. Erik Lindorm, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1979., s. 136, bild s. 136 Lennart Wærn, "In memoriam Coco et Coco redivivus", Det skapande jaget. Konsthistoriska texter tillägnade Maj-Brit Wadell, red. Irja Bergström, Konstvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 1996, s. 123, 125, 129-130 Richard Bergh, Efterlämnade skrifter om konst och annat, Bonnier, Stockholm 1921, s. 138-139, bild s. 138 Lennart Wærn, "Ångan och magnetismen", Symbolister 3. Tidskrift för konstvetenskap nr 32, Malmö 1957, bild s. 90 Ulf Torell, Per Hasselberg. Den nakna sensualismens skulptör, Ronneby hembygdsförening, Ronneby 2007, s. 26-46, 50, 54, 67, 70, 183, 192, 210, 212, 244-245, 247, 260, 290-291, 303, bild s. 106 Nina Öhman, Bonniers porträttsamling Nedre Manilla, Bonnier, Stockholm 1994, s. 37 Olga Raphael, En målares väg. En krönika om Geskel Saloman 1821–1902. Målningar och teckningar av konstnären, Natur & Kultur, Stockholm 1965, s. 148 David Finn, How to Look at Sculpture, Harry N. Abrams, Inc., Publishers, New York 1989., s. 98-, bild s. 96, 98 David Finn, "Discovering Per Hasselberg", Sculpture Review, Spring, vol. XLIII, nr 1, 1994, s. 17-19, bild s. 16, 17, 18 Lillie Fischer, Per Hasselberg. Snöklockans, Grodans, Näckrosens skapare, Nya Antik & Auktion nr 12, 1978, s. 30-33, bild s. 31 Elsebeth Welander-Berggren, Annika Gunnarsson, Åsa Cavalli-Björkman, Jessica Sjöholm Skrubbe, Christina G. Wistman, Anna Meister, Per Hasselberg (1850–1894), red. Annika Gunnarsson, Anna Meister, Elsebeth Welander-Berggren et al., Prins Eugens Waldemarsudde, Arena/Åmells Art Books, Stockholm 2010., s. 7, 11-14, 16-17, 41, 44, 45, 50-51, 64-78, 90-92, 102-104, 106-109, 113, 114 Ragnar Båge, "Per Hasselberg. Ett bidrag till kännedom om vår frejdade bildhuggare", Särtryck ur Blekingeboken 1934. Blekinge musei- och hembygdsförbunds årsbok, Blekinge musei- och hembygdsförbund, Karlskrona 1934., s. 1, 2, 12, 15-19, 48 Ragnar Båge, Vallpojken som blev marmorns skald. Ett bidrag till kännedomen om vår frejdade bildhuggare, P. A. Norstedt & söners förlag, Karlshamn 1933, s. 7, 42-48, 51-54, 56, 58, 60, 71, 77, bild s. 81 Richard Bergh, Per Hasselberg 1850–1894. Minnesblad, red. F. U. Wrangel, R. Bergh, Alf Wallander, Birger Mörner, Karl Wåhlin, Sveriges Allmänna Konstförening, Stockholm 1898, s. 11, 12, 15-16, 35 Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Björn Fredlund, Anna Hyltze, Philippa Nanfeldt, Isabella Nilsson, Johan Sjöström, Samlingen Göteborgs konstmuseum, red. Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Anna Hyltze, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014., s. 132, 134, 137, bild s. 135