Grodan

Grodan

1890

Marmor

Mått 84,00 x 74,00 x 62,00 cm

F 177

Testamentarisk gåva av Pontus och Göthilda Fürstenberg 1902

En ung kvinna sitter på knä med benen vinklade under sig, framåtböjd med händerna vilande på marken. Armarna bildar en triangel som understryker skulpturens pyramidform. Flickan vinklar huvudet uppåt och ser framför sig med halvöppen mun och ett nyfiket, lite barnsligt uttryck. Håret faller ner över pannan och sluter åt kring huvudet i halvt frigjorda flätor. Kroppens ungdomliga yppighet är tecknad med mjuka linjer. Grodan framför henne vill påvisa en likhet i hennes sittställning och grodans. Per Hasselberg fick idén till skulpturen en dag då modellen satte sig ner för att vila under en paus i arbetet med händer och knän stödda mot marken likt en groda som ska ta ett skutt. Därför ger skulpturen ett otvunget intryck bortom de akademiska konventionernas tillrättalagda poser. Draget av spirituell naivitet hör ungdomen till. Liksom grodan är på väg att ta ett skutt framåt står flickan i färd med att hoppa ut i vuxenlivet. Skulpturen finns i flera olika versioner, bland annat i en mindre marmorversion kallad Grodungen. Den franska titeln på denna, Grenouille, betecknar också en prostituerad kvinna, vilket tillför en betydelseglidning. Den unga kvinnans otvungna sätt gränsar till det osedliga. Det som avbildas i den västerländska skulpturen, från antiken och framåt, är inte verkliga kroppar utan kroppen som ideal form, hävdar konsthistorikern Kenneth Clark (The Nude. A Study in Ideal Form, 1956). Men i Grodan möter vi en flicka rakt upp och ned. Motivet med grodan ger en alltför vag symbolisk inramning för att vi ska kunna se hennes nakenhet som helt avsexualiserad. Hasselbergs skulptur befinner sig i en brytningstid då det mytologiska ramverket började falla bort med resultatet att nakenfiguren framstod som utmanande. Det tidigare av mytologiskt innehåll legitimerade voyeuristiska betraktandet – det vill säga att se som genom ett nyckelhål – blottlades. Man kan diskutera skulpturen med avseende på såväl klass som genus. Vad som avbildats är varken den ideala klassiska nakenfiguren eller den anständiga borgerliga kvinnan utan en ung modell, ett yrke som gränsade till prostitutionen. Endast hon kunde sitta på detta otvungna, naivt utmanande sätt enligt tidens synsätt. Grodan höggs av Hasselberg i Paris 1890 och ställdes ut på Salongen samma år. Skulpturen finns i brons utanför Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm. Kristoffer Arvidsson

Paris, Société des Artistes Français, Palais de Champs Elysées, 1890

Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet. II. Från Karl XV till sekelslutet, Ny, grundligt omarbetad upplaga, Albert Bonniers Förlag, Stockholm (1925) 1928, s. 462, bild s. 462 Sixten Strömbom, Konstnärsförbundets historia till och med 1890, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1945, s. 288-289, 318, bild s. bild 136 Hans-Olof Boström, Sett. Essäer om 1800- och 1900-talskonst, Carlssons, Stockholm 1992, s. 206, 208-210, bild s. 209 Carl G. Laurin, Nordisk konst IV. Sveriges och Finlands konst från 1880 till 1926, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1926, s. 284, bild s. 282 Axel L. Romdahl, Göteborgs konstmuseum. Tvåhundra bilder med inledande text av Axel L. Romdahl, Medéns bokhandels aktiebolag, Göteborg 1925., bild s. 199 Axel L. Romdahl, "Per Hasselberg. En återblick av Axel L. Romdahl", Konsthistorisk tidskrift, 1932, s. 2-3, 4, bild s. 1 Karl Wåhlin, "Pehr Hasselberg. Med 12 bilder", Ord & Bild, 1894, s. 411-412 Lennart Wærn, "In memoriam Coco et Coco redivivus", Det skapande jaget. Konsthistoriska texter tillägnade Maj-Brit Wadell, red. Irja Bergström, Konstvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 1996, s. 123, 129 Richard Bergh, Efterlämnade skrifter om konst och annat, Bonnier, Stockholm 1921, s. 139, bild s. 139 Svenska klubben i Paris. En festskrift till 90-årsjubileet 1891-1981, Klubben, Paris 1981, s. 26, bild s. 33 Ulf Torell, Per Hasselberg. Den nakna sensualismens skulptör, Ronneby hembygdsförening, Ronneby 2007, s. 174-175, 192, 195-196, 211, 213, 233, 294, 305 Nina Öhman, Bonniers porträttsamling Nedre Manilla, Bonnier, Stockholm 1994, s. 36 David Finn, How to Look at Sculpture, Harry N. Abrams, Inc., Publishers, New York 1989., s. 99 David Finn, "Discovering Per Hasselberg", Sculpture Review, Spring, vol. XLIII, nr 1, 1994, s. 19, bild s. 22 Lillie Fischer, Per Hasselberg. Snöklockans, Grodans, Näckrosens skapare, Nya Antik & Auktion nr 12, 1978, s. 30-31, 34 Elsebeth Welander-Berggren, Annika Gunnarsson, Åsa Cavalli-Björkman, Jessica Sjöholm Skrubbe, Christina G. Wistman, Anna Meister, Per Hasselberg (1850–1894), red. Annika Gunnarsson, Anna Meister, Elsebeth Welander-Berggren et al., Prins Eugens Waldemarsudde, Arena/Åmells Art Books, Stockholm 2010., s. 7, 18, 64, 65, 69, 72-76, 85, 90-93, 106-109, 111, 113, 115, 121, bild s. 3 Ragnar Båge, "Per Hasselberg. Ett bidrag till kännedom om vår frejdade bildhuggare", Särtryck ur Blekingeboken 1934. Blekinge musei- och hembygdsförbunds årsbok, Blekinge musei- och hembygdsförbund, Karlskrona 1934., s. 1, 39 Ragnar Båge, Vallpojken som blev marmorns skald. Ett bidrag till kännedomen om vår frejdade bildhuggare, P. A. Norstedt & söners förlag, Karlshamn 1933, s. 56, 60, 64, 72, 78-79, bild s. 64 Richard Bergh, Per Hasselberg 1850–1894. Minnesblad, red. F. U. Wrangel, R. Bergh, Alf Wallander, Birger Mörner, Karl Wåhlin, Sveriges Allmänna Konstförening, Stockholm 1898, s. 11, 29-30 Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Björn Fredlund, Anna Hyltze, Philippa Nanfeldt, Isabella Nilsson, Johan Sjöström, Samlingen Göteborgs konstmuseum, red. Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Anna Hyltze, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014., s. 137