Rococo

Rococo

1888 - 1889

Olja på duk

Mått: Målning 248,00 x 235,00 cm Mått: Helt väggfält 383,00 x 310,00 cm Mått: Liggande relief 58,00 x 235,00 x 10,00 cm

F 69

Testamentarisk gåva av Pontus och Göthilda Fürstenberg 1902

I ett brev till Pontus Fürstenberg 1888 berättade Carl Larsson att han ämnade börja med sidomålningarna för att åtminstone de skulle kunna bli färdiga till världsutställningen, som skulle invigas i maj 1889. Renässans ämnade han ta itu med först vid nyår. Över allt annat älskade Carl Larsson rokokokonsten med dess lätta och spirituella hållning. Rokokon blev också viktig för honom när han sökte ett nytt konstnärligt uttryck åren kring 1890. I Renässans präglas kompositionen av symmetri. I Rococo lät konstnären pendeln slå över i andra riktningen; här är det rokokokonstens asymmetri som gäller. Hela bilden tycks uppbyggd på rocaillens böljande former. Kartuschen med inskriptionen anger tonen med sin rokokokurvatur tillsammans med den mjukt svängda spaljén. Kompositionens alla element förenas i en sicksackliknande rörelse. Medan Renässans har inslag av varma färger, är 1700-talskompositionen helt präglad av rokokons svala, pastellaktiga färgskala. I renässanskompositionen är handlingen förlagd till en kyrka. I Rococo utspelar den sig i en park. I bakgrunden skymtar ett slott i aftonsolen, och i förgrundens grönska råder redan skymningens svalka. Vi befinner oss i en världslig, sinnlig och drömmande sfär. Huvudpersonen är inte en högtidlig antik figur utan en ung, högst levande herdinna med nakna bröst. (I 1700-talets konst brukade herdar och herdinnor representera längtan efter ett liv i samklang med naturen.) Hans-Olof Boström har i sin artikel om triptyken (Artes, 1987) påvisat att målningen innehåller symboler och attribut, som kan förknippas med Venus. Det stora musselskalet, ur vilket en delfin glider ner i vattnet, hör till dessa – liksom delfinen själv. Till Venus följeslagare hör också amorinerna. En av dem fjättrar den unge konstnärens händer med rosa band. Hans modell med nakna bröst lockar honom med körsbär i sin mun. Hon skulle kunna vara Venus själv, som förklädd till herdinna tar makten över konstnären. När målningen levererats påpekade Pontus Fürstenberg i ett brev att damerna uppfattade herdinnan som något tvetydig. Bland annat leddes blicken in under hennes uppdragna kjol, ett arrangemang som inte var förenligt med tidens krav på anständigt uppträdande. När triptyken visades på Konstnärsförbundets utställning i Stockholm 1890 målade Carl Larsson därför till en girland, som delvis döljer detta parti. Under målningen är en ekrelief med en najad placerad. Också denna har mjukt böljande former. Relieferna utförde Carl Larsson i gips. De skulpterades senare i ek av ett par professionella träsnidare i Göteborg. Gipsmodellerna finns numera i Zornsamlingarna i Mora. Carl Larsson modellerade även de bronserade gipsreliefer med vegetativa motiv, som är monterade på sidorna av Rococo och Nutida konst. De är infällda i ett arkitektoniskt ramverk av japansk inspiration – också det format av konstnären. Björn Fredlund ur Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001.

Göteborg, Göteborgs konstmuseum, 1992-06-06 - 1992-09-30, kat. 264 Stockholm, Nationalmuseum, 1992-02-07 - 1992-05-10, kat. 264 Stockholm, Blanchs konstsalong, 1890

Björn Fredlund, Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001, s. 2, 22, 24, bild s. 23 Jonas Gavel, "Carl Larsson och Pontus Fürstenberg", Carl Larsson. Göteborgs konstmuseum 6 juni–30 september 1992, red. Torsten Gunnarsson, Göteborgs konstmuseum och Bra böcker, Göteborg 1992., kat. 264 A, s. 251-261, bild s. 254 Georg Nordensvan, Carl Larsson. En studie, Ljus förlag, Stockholm 1901, s. 29 Georg Pauli, "Fürstenbergska galleriet. Spridda drag ur dess historia", Ord & Bild, 1902, s. 345-346 Georg Pauli, ”Göteborgs konstmuseum”, Ord & bild, red. Karl Wåhlin, Ord & bild/Wahlström & Widstrand, 1929., s. 7 Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet. II. Från Karl XV till sekelslutet, Ny, grundligt omarbetad upplaga, Albert Bonniers Förlag, Stockholm (1925) 1928, s. 277-278, 341-342, 346, 349 New York, The Brooklyn Museum, Carl Larsson, Holt Rinehart and Winston, New York 1982., s. 29 Carl Larsson, Larssons. Ett album bestående af 32 målningar med text och teckningar, allt af Carl Larsson själf, (Albert Bonniers förlag) Langewiesche/Seelig, (Stockholm) Königstein (1902) 1991, s. 13 Stockholm, Åmells, Carl Larsson, 2008, s. opaginerad Sixten Strömbom, Konstnärsförbundets historia till och med 1890, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1945, s. 272-273, 289, 292, 303, 321-322, 365 Hans-Olof Boström, Sett. Essäer om 1800- och 1900-talskonst, Carlssons, Stockholm 1992, s. 232-245, bild s. 238 Michelle Facos, Nationalism and the Nordic Imagination. Swedish Art of the 1890s, University of California Press, Berkley, Los Angeles, London 1998, s. 127, bild s. fig. 58, 126 Carl G. Laurin, Nordisk konst IV. Sveriges och Finlands konst från 1880 till 1926, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1926, s. 55-60, 62 Georg Pauli, Eugen. Målningar, akvareller, teckningar, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1925, s. 98 Axel L. Romdahl, ”Romantiken i Carl Larssons konst”, Särtryck ur Ord och Bild, Stockholm 1920, s. 566 Gunnar Tideström, Dikt och bild. Epoker och strömningar : glimtar av samspelet mellan konst, litteratur och liv, Gleerup, Lund 1965 Carl Larsson, utg. av Torsten Gunnarsson, Stockholm/Göteborg, 1992, kat. 264, s. 249, 251-257, bild s. 254-255 Georg Pauli, Konstnärsbrev II, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1928, s. 33-37, 45, 47-48 Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Björn Fredlund, Anna Hyltze, Philippa Nanfeldt, Isabella Nilsson, Johan Sjöström, Samlingen Göteborgs konstmuseum, red. Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Anna Hyltze, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014., s. 132, 141, bild s. 145 Hans-Olof Boström, Carl Larsson. Monumentalmålaren, Uppsala universitet, Uppsala 2016., s. 17-38, bild s. 24, 25 Johan Cederlund, Zorn och Carl Larsson. Konst och vänskap, red., Zornmuseet, Mora, 2019., s. 74, 80, bild s. 77 Art Nouveau. Från Larssons till Zappa., red.., bild s. 56