Broschen. Eva Mudocci

Broschen. Eva Mudocci

1903

Litografi på papper

Tryckyta 60,00 x 46,00 cm Papper 79,00 x 54,50 cm

G 13/1918

Inköpt från konstnären 1918

Violinisten Eva Mudocci har i porträttet avbildats centralt placerad i bilden, med huvudet höjt och något vinklat så att den långa halsen blottas. Med en antydan till leende ser kvinnan ut åt höger med stora, drömmande ögon. Ansiktet är smalt med markerade kindben och spetsig haka. Det vita, magra ansiktet omsluts av ett hårsvall tecknat i böljande jugendlinjer som faller ut åt sidorna och sammanförs i en iögonfallande brosch. Broschen håller samman den mörka klädnaden, som där den öppnas nertill lämnar en vit triangel. Edvard Munch lärde känna Eva Mudocci i Paris och de utgjorde ett par under två år. Han kom att använda henne som modell för flera verk. I ett annat grafiskt blad, Violinkonsert (1903), porträtteras Mudocci i sin yrkesroll medan hon i Broschen snarare framställs som en skön Madonna, höjd över den prosaiska verkligheten. Munchs inställning till kvinnan pendlade mellan beundran och skräck, åtrå och förakt. Porträttet av Mudocci är tillsynes okomplicerat i sin apoteos (förgudning). Men det har vissa likheter med litografin Madonna (1895), där en kvinnofigur avbildats med slutna ögon och tillbaka lutat huvud, omgiven av en bård med spermier och ett hålögt foster – en mer skrämmande bild av kvinnan som förförerska. Munchs grafiska verk är mer än mångfaldigade versioner av hans oljemålningar. Genom Munchs känslighet och talang, liksom en stark experimentlusta, växte grafiken till en vital del av hans konstnärliga verksamhet från 1894 och framåt. Troligen såg Munch en möjlighet till inkomster i grafiken vid en tidpunkt då han var internationellt uppmärksammad och flitigt utställd men sålde mycket få verk. Hösten 1894 började han arbeta med grafik i Berlin, till en början med koppargrafik, först torrnål och sedan även med etsningar. Senare tog han sig an litografin. I Paris började han arbeta med träsnitt. Möjligen påverkad av Paul Gauguin arbetade han med transparent färg och lät träets ådring lysa igenom som en effekt i bilderna. Han samarbetade med professionella tryckare i Berlin och Paris men tryckte också bilder helt på egen hand. Munch utgick från motiven i oljemålningarna, vilka bearbetades utifrån de grafiska teknikernas möjligheter, men han skapade med tiden också helt nya motiv i grafiken. Kristoffer Arvidsson

Göteborg, Göteborgs konstmuseum, 2012-01-14 - 2012-04-01 Göteborg, Göteborgs konstmuseum, 2002-09-28 - 2003-01-06, kat. 87

Lena Boëthius, Björn Fredlund, Marit Ingeborg Lange, Axel L Romdahl, Edvard Munch, red. Björn Fredlund, Göteborgs konstmuseum, 2002., kat. 87, s. 127, 130