Självporträtt

Självporträtt

1912

Etsning på papper

Tryckyta 22,30 x 29,40 cm Papper 29,80 x 39,20 cm

G 137/1912

Införd till samlingen 1912

Efter August Strindbergs attack på honom under rubriken Hopljugna karaktärer i En ny blå bok (1908) hade Carl Larsson varit nervsjuk en period. Utåt behöll han emellertid sin leende fasad. De dystra stunderna i hans liv fick publiken först kännedom om när självbiografin Jag gavs ut 1931, långt efter konstnärens död. 1911 hade Carl Larsson utfört den första skissen för Midvinterblot, som var avsedd att avsluta serien av målningar i Nationalmuseums trapphall. Han hade med tiden blivit alltmer nationalistisk och traditionsmedveten. Han var besatt av tanken på denna målning. Motivet, en kung som offras för sitt folk, väckte starka reaktioner. Den enorma duken kom till utförande och sattes upp på prov men togs ner igen. Den kom aldrig på plats under Carl Larssons livstid. När etsningen med konstnären iklädd målarblus och fridfullt puffande på sin pipa utfördes 1912, närmade han sig sextio år. Den jämna födelsedagen, som inträffade 28 maj 1913 skulle komma att markeras i hela landet. Detta år publicerades också Axel L. Romdahl, chef för Göteborgs konstmuseum, sin bok om ”Carl Larsson som etsare”. Etsningen beställdes av Föreningen för Grafisk Konst, som gav ut den i både en signerad och en osignerad upplaga. Den utfördes efter en färglagd teckning från samma år. Björn Fredlund ur Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001.

Björn Fredlund, Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001, s. 70, bild s. 71