Självporträtt

Självporträtt

1908

Etsning på papper

Tryckyta 16,90 x 23,70 cm Papper 25,60 x 32,20 cm

G 140/1912

Införd till samlingen 1912

Året är 1908. Till synes trygg i sin roll som Sveriges mest populäre konstnär sitter Carl Larsson i den nya, stora ateljén i Sundborn, som hade invigts på nyårsafton 1899 – på tröskeln till det nya århundradet. Tillbakalutad betraktar han sig själv genom pincenén. Hans bredbrättade hatt avtecknar sig mot den inskription, som i ateljén är placerad under kartongen för fresken Skolungdomens korum, en komposition med både religiösa och nationalistiska inslag. Självporträttet är utfört efter en akvarell från samma år. I sina etsningar återgav konstnären vid denna tid oftast egna kompositioner, som målats i akvarell eller olja. Han behärskade sedan länge sina uttrycksmedel till fulländning – ytan, rummet och den fritt böljande och samtidigt precisa etsade linjen. Den konstnärliga uppfattning, som Carl Larsson och de nordiska konstnärerna i hans generation stod för, skulle snart ifrågasättas. De var alla skolade i realismen, som de egentligen aldrig lämnade även om nya stämningar och ett förenklat formspråk under inspiration från bland annat symbolism och syntetism kom in i deras konst under det gamla seklets sista decennium. När Carl Larsson utförde sin etsning, hade redan Matisse, Braque och Picasso skapat en konst utifrån helt nya förutsättningar i Paris. Samma år som han utförde sitt självporträtt fick Carl Larsson uppleva att hans gamle vän August Strindberg gav honom ett hugg i ryggen under rubriken ”Hopljugna karaktärer” i ”En ny blå bok”. Carl Larsson framställdes där som lismande och intrigant och hans Karin som ”en stor d-l i elakhet”. Denna plötsliga attack kom Carl Larsson aldrig över. Björn Fredlund ur Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001.

Björn Fredlund, Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001, s. 68, bild s. 69