Döden i sjukrummet

Döden i sjukrummet

1896

Litografi på papper

Tryckyta 40,00 x 55,00 cm Papper 41,70 x 63,20 cm

G 6/1918

Inköpt från konstnären 1918

I denna litografi har Edvard Munch gjort en svartvit tolkning av ett motiv som han utförde i olja 1893 (och igen 1895). Sju personer befinner sig i ett ljust rum. Alla är klädda i mörka kläder utom den sjuka som sitter i ett vitt nattlinne i en karmstol med högt ryggstöd. Figurerna flyter samman och bildar ytmässiga, svarta former i kompositionen. Längst in i bilden till vänster står en ung man med handen höjd mot ett skåp eller en dörr. Till höger om honom är en hålögd kvinnofigur avbildad frontalt, till höger om henne ett ansikte i profil och nedanför dem en sittande kvinna med nedböjt huvud. Bakom denna grupp återfinns en säng. Ovanför den hänger en tavla på väggen. Sängkläderna är tillstökade. Den sjuka har uppburit tillräckligt med kraft för att kunna sätta sig i stolen. Hon är omgiven av en frontalt avbildad äldre man med vitt skägg som knäpper händerna i bön och en svartklädd kvinnogestalt som böjer sig fram mot henne. Scenen utstrålar ångest. De skarpa kontrasterna får ljuset att te sig vitt och hårt. Människorna tycks uppgivna och skräckslagna. Uppenbarligen är sjukdomsförloppet långt framskridet. Liksom i många av verken i Munchs så kallade Livsfris har motivet en personlig bakgrund då såväl hans mor som syster dog i tuberkulos under hans uppväxt. Litografin skiljer sig på några punkter från målningen. Där är golvet rött och väggarna gröna, vilket får rummet att kännas trängre, mer klaustrofobiskt. I litografin är kontrasterna skarpare och figurerna har till stor del förenklats till former i ytplanet. De markerade golvbräderna, som saknas i målningen, betonar det perspektiviska bilddjupet. Munchs grafiska verk är mer än mångfaldigade versioner av hans oljemålningar. Genom Munchs känslighet och talang, liksom en stark experimentlusta, växte grafiken till en vital del av hans konstnärliga verksamhet från 1894 och framåt. Troligen såg Munch en möjlighet till inkomster i grafiken vid en tidpunkt då han var internationellt uppmärksammad och flitigt utställd men sålde mycket få verk. Hösten 1894 började han arbeta med grafik i Berlin, till en början med koppargrafik, först torrnål och sedan även med etsningar. Senare tog han sig an litografin. I Paris började han arbeta med träsnitt. Möjligen påverkad av Paul Gauguin arbetade han med transparent färg och lät träets ådring lysa igenom som en effekt i bilderna. Han samarbetade med professionella tryckare i Berlin och Paris men tryckte också bilder helt på egen hand. Munch utgick från motiven i oljemålningarna, vilka bearbetades utifrån de grafiska teknikernas möjligheter, men han skapade med tiden också helt nya motiv i grafiken. Kristoffer Arvidsson

Göteborg, Göteborgs konstmuseum, 2012-04-14 - 2012-06-10 Göteborg, Göteborgs konstmuseum, 2002-09-28 - 2003-01-06, kat. 64

Lena Boëthius, Björn Fredlund, Marit Ingeborg Lange, Axel L Romdahl, Edvard Munch, red. Björn Fredlund, Göteborgs konstmuseum, 2002., kat. 64, s. 127, bild s. 129