Höst

Höst

1891

Olja på duk

Mått 120,00 x 151,00 cm Ram 151,50 x 182,00 x 15,00 cm

GKM 0263

Inköpt 1892

En bondgård i kvällsbelysning ses från en höjd. I förgrunden finns ett staket och en grind, till vänster en grupp träd. Ett stort, rödmålat uthus, som sträcker sig diagonalt över bildytan, avslutas i ett mindre förrådshus. Bakom uthuset reser sig träden i en gulnande höstskrud. Till vänster öppnar sig slättlandskapet och stiger mot en skogsklädd brant insvept i dis. Himlen är vit, ljuset ett kallt kvällsljus. Framför ladugården leder två män sina hästar i en hästvandring, ett drivverk draget av hästar där kraften utnyttjas för ett tröskverk eller en pump. Marken är lerig, gräset intensivt grönt. Vattensamlingar i de djupa hjulspåren reflekterar himlens ljus. De suddiga konturerna ger intryck av dis och skymning. Det är en harmonisk bild av människan i samspel med naturen, där årstidernas växlingar är ett påtagligt livsvillkor. Målningen utfördes i Solberg i Bærum. Familjen Werenskiold bodde på Solberg gård från hösten 1889 till våren 1896. Hitom staketet i förgrunden låg boningshuset med köks- och fruktträdgården. Stora uthus av den typ som avbildats i målningen började byggas i samband med den modernisering som norskt jordbruk genomgick i mitten av 1800-talet. Från många små hus med olika funktion samlades nu loge, stall, förråd med mera i stora uthus. I bortre ändan finns höskullen. Körbryggan gör det lätt att ta in höet. I andra änden är troligen grishuset beläget. Erik Werenskiold var den ledande norske landskapsmålaren under 1880-talet. Han tog intryck av naturalismen och det franska friluftsmåleriet under studier i Paris. Efter återkomsten till Norge 1883 fick hans måleri en mer nationalromantisk prägel. Han målade bönderna och landskapet i Telemark. Motivet från bondgården är vardagligt men har samtidigt en atmosfär och stämning som skiljer det från den mer prosaiska naturalismens hårda och avslöjande ljus. Kristoffer Arvidsson Från #veckansverk i sociala medier, 2020: Motivet i bilden är vardagligt, himlen är vit och ljuset kallt. I bildens förgrund finns ett staket med en grind. I bildens centrum brer en bitvis lerig gårdsplan ut sig. Där leder två personer sina hästar i en cirkel, kanske driver de en pump eller ett tröskverk. Bakom dem ligger en stor ladugård som avslöjar att jordbruket har moderniserats. Under första halvan av 1800-talet var uthusen mindre med en funktion i varje hus. Bakgrunden i bilden upptas av en skog i höstfärger som ramar in ett slättlandskap. Målningens suddiga konturer kanske föreslår att det är en dimmig dag. Erik Werenskiold utförde målningen på Solberg gård i Bærum, där han bodde 1889 till 1896. Han var en av Norges ledande landskapsmålare. När Werenskiold studerade i Paris blev han inspirerad av friluftsmåleriet, att ta med sig duk och färger ut för att måla. Han målade ofta bönder och landskap i Telemark.

Oslo, Nasjonalmuseet, 2011-06-10 - 2011-09-11, kat. 42 Åbo, Åbo Konstmuseum, 1991-09-19 - 1991-10-27 Paris, Musée du petit palais, 1987-02-21 - 1987-05-17, kat. 128 Düsseldorf, Kunstmuseum Düsseldorf, 1986-10-26 - 1987-02-01, kat. 103 Oslo, 1891

Im Lichtes des Nordens. Skandinavische Malerei um die Jahrhundertwende, Düsseldorf, Kunstmuseum Düsseldorf, 1986, kat. 103, s. 288-289, bild s. 289 Paris, Musée du petit palais, Lumières du Nord. La peinture scandinave 1885–1905, 1987., kat. 128, s. 346, bild s. 347 Ellen J. Lerberg, ”’thi portraiter morer mig’. Werenskiold i 1890-årene”, Erik Werenskiold 1855–1938, 10 juni–11 september 2011, Nasjonalmuseet, Oslo 2011., kat. 42, s. 57-59, bild s. 58, 120 Nils Ohlsen, Øystein Ustvedt, Ellen Lerberg, Erik Mørstad, Erik Werenskiold 1855–1938, Nasjonalmuseet, Oslo 2011., kat. 42, s. 57-59, bild s. 58, 120 Axel L. Romdahl, Göteborgs konstmuseum. Tvåhundra bilder med inledande text av Axel L. Romdahl, Medéns bokhandels aktiebolag, Göteborg 1925., bild s. 223 Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Björn Fredlund, Anna Hyltze, Philippa Nanfeldt, Isabella Nilsson, Johan Sjöström, Samlingen Göteborgs konstmuseum, red. Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Anna Hyltze, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014., s. 207, bild s. 207