Nocturne

Nocturne

1900

Olja på duk

Mått 136,00 x 151,00 cm Ram 151,00 x 164,00 x 6,00 cm

GKM 0315

Gåva av Pontus Fürstenberg 1900

Eugène Jansson kom att kallas ”blåmålaren”. Han inspirerades av Edvard Munch vars verk han kunde se på den uppmärksammade utställningen i Stockholm 1894. Av den norske konstnären lärde han sig att rista i färgen för att få den att vibrera. Även i användandet av den blå färgen tycks han ha inspirerats av Munch. Längtan till något som ligger långt borta, ofta i både tid och rum, är ett genomgående drag i sekelskiftets nordiska konst. I Nocturne löper blicken bort mot Norrmälarstrand där en lång rad med gaslyktor utstrålar ett skarpt, kallt ljus vilket reflekteras i den mörka, rörliga vattenytan. Längst ut till vänster, där kajen löper i en bågform, flyter ljuset samman i flammor som om det påverkades av en stark vind. Här präglas också vattnet av kraftiga virvlar utformade med hjälp av linjer som ristats i färgen. Detta dynamiska parti övergår i den lugnare horisontella linjen med punktvis markerade gatlyktor. Till sist blossar lyktorna upp igen längst ut till höger. Himlen har utförts med svepande, nästan kalligrafiska penseldrag. Som många andra konstnärer vid sekelskiftet 1900 skapade Eugène Jansson sina målningar med stöd av minnet. Därigenom eliminerades detaljerna och kompositionen fick en sammanfattande karaktär. Till denna bidrog också att konstnären använde sig av breda, runda penslar. Nocturne närmar sig det abstrakta. När den donerades av Pontus Fürstenberg till Konstavdelningen vid Göteborgs Museum år 1900 skall den ha hängts upp och ner av Berndt Lindholm som var avdelningens intendent och hade dåliga relationer till Konstnärsförbundet. Enligt honom kunde man inte se vad som var upp och vad som var ner i tavlan. Titeln förklaras av Eugène Janssons passion för Chopin vars musik han enligt vännen Karl Nordström brukade spela på piano (Wollin 1920. s. 7). Han hade troligen velat bli pianist men en svår scharlakansfeber i barndomen hade gjort honom nästan döv. Titeln i förening med det abstrakta draget i målningen gör att man gärna förknippar kompositionen med musik. Raden av lyktor kan rentav ge associationer till ett partitur – den kan ”läsas” från vänster till höger. När Nocturne utfördes hade Eugène Jansson återvänt till Mariaberget och utsikten över Riddarfjärden efter att en period ha bott på Hornsgatan. Björn Fredlund Se mer, se queer: Jansson var homosexuell vilket var brottsligt vid sekelskiftet 1800-1900. I brist på att öppet kunna visa sin kärlek och åtrå blev Södermalms mörka gränder en nattlig träffpunkt för homosexuella män. Cruising kallas det idag, ett sätt att diskret träffa tillfälliga sexpartners. De vackra nattvyerna är alltså också ett dokument över homosexuellas historia! Från #veckansverk i sociala medier, 2021: ”Nocturne” av Eugène Jansson målades 1900. Kvällen och natten har kommit. Längs med kajen vid Riddarfjärden i Stockholm har lamporna tänts. Det går nästan att känna kvällskylan i den stora staden. Motivet går lätt att applicera på vår tid, trots att den är målad för över hundra år sedan. Det sägs att när tavlan först kom till museet så tyckte intendenten inte om den. Han hängde den upp och ner, eftersom det ”inte gick att se åt vilket håll den skulle hänga”. Eugen Jansson var född och uppvuxen i Stockholm. 1891 bosatte han sig på Södermalm. Många av hans motiv kommer från ”Söder” och dess utkanter. Flera av dem är från Tantobergen och Årstaviken, med fabriker, bryggor och stränder. Natt- och kvällsbilderna är också mer än bara vackra vyer. Eugen Jansson var homosexuell och gränderna på Södermalm fungerade som träffpunkt för homosexuella män. Samkönat sex och kärlek var olagligt och straffbart på den här tiden. Därför fungerar hans bilder också som ett tidsdokument över homosexuell historia och ett område där människor som fått sin lust och kärlek förbjuden av staten kunde mötas. Att hans motiv ofta gick i skymningens blå toner gav honom smeknamnet ”blåmålaren”. Eugen Jansson tyckte mycket om kompositören Frédéric Chopin, som skrivit flera ”nocturner” (nattlig musik). Det är förmodligen därför #veckansverk heter just ”Nocturne”.

Le Havre, 2020-07-01 - 2020-11-01 Washington, The Phillips Collection, 2017-10-07 - 2018-01-06 Åbo, Åbo Konstmuseum, 1991-09-19 - 1991-10-27

Sixten Strömbom, Konstnärsförbundets historia 2. Nationalromantik och radikalism: 1891–1920, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1965., s. 113, 162 Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet. II. Från Karl XV till sekelslutet, Ny, grundligt omarbetad upplaga, Albert Bonniers Förlag, Stockholm (1925) 1928, bild s. 402 Livskraft. Vitalismen som kunstnerisk impuls 1900–1930, Munch-museet, Oslo, 2006, s. 92 Axel L. Romdahl, Göteborgs konstmuseum. Tvåhundra bilder med inledande text av Axel L. Romdahl, Medéns bokhandels aktiebolag, Göteborg 1925., bild s. 183 Axel L. Romdahl, Konstmonologer i Göteborgs Museum, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm (1911) 1921, s. 66 Barbro Ahlfort, Lena Boëthius, Ingmari Desaix, Folke Edwards, Björn Fredlund, Jonas Gavel, Barbro Löfquist, Anne Pettersson, Håkan Wettre, Göteborgs konstmuseum dess historia och samlingar, red. Håkan Wettre, Palmeblad, Göteborg 1992., s. 10, 66, bild s. 66 Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Björn Fredlund, Anna Hyltze, Philippa Nanfeldt, Isabella Nilsson, Johan Sjöström, Samlingen Göteborgs konstmuseum, red. Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Anna Hyltze, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014., s. 216, bild s. 217