Amoriner

Amoriner

1881

Olja på duk

Mått 128,00 x 80,00 cm Ram 167,50 x 120,50 x 11,00 cm

GKM 1201

Testamentarisk gåva av Martina Lundgren 1943

Målningen föreställer två amoriner, det vill säga två mytologiska figurer med vingar och pilbåge. De små barnen är charmfullt framställda i sin knubbighet, med lockigt hår och fjärilsvingar. De svävar fritt bland molnen, sittande tätt intill varandra. I målningens nedre högra hörn syns ett fragment av ett landskap. Den vänstra amorinen, som är ljusare än den högra, spänner bågen och blickar ut mot höger. Hans medhjälpare ger stöd med sina händer och blickar i samma riktning med ett pillemariskt leende. Amorin, även kallad erot (av grek. eros = kärlek) eller kupidon (cupido), är en kärleksgud i form av en bevingad barngestalt. Amoriner förekom i antikens konst och återkom i barockens och rokokons dekorationsmotiv. Parallellt med amoriner förekommer Putto (i plural putti), som en italiensk benämning på en naken liten gosse i konsten från och med renässansen. Amoriner är det valigast förekommande mytologiska motivet i Kronbergs produktion. Med det knyter han an till antiken och det klassiska arvet, så som var brukligt i 1800-talets akademiska konst. Ofta ingår de som delar i större kompositioner men de förekommer även som självständiga motiv. Förebilder kan Kronberg ha funnit hos Rubens och Tizian. Kronbergs amoriner är liksom Rubens rosaskimrande och knubbiga. Kronberg använde också fotografier av de egna barnen för att uppnå ett större mått av naturtrogenhet. Hans samtid tjusades av bildernas charm. Deras popularitet förklarar varför han lät göra flera repliker av samma motiv. Den första versionen av verket målades i Dresden 1876 eller 1877. Kronberg målade därefter fem repliker, varav den som finns i Göteborgs konstmuseum är nummer två. En tredje replik finns på Nationalmuseum i Stockholm. Målningen i Göteborgs konstmuseums samling utfördes i Rom 1881. Kristoffer Arvidsson

Maria Görts, Julius Kronberg. Hans konst och konstnärskap 1875–1889, Stockholms universitet, Stockholm 1985., s. 19