Snickare Hellbergs ungar

Snickare Hellbergs ungar

1906

Pastell och gouache på papper

Mått 77,50 x 53,50 cm Ram 91,00 x 61,00 x 5,00 cm

GKM 1897

Testamentarisk gåva av Elsa Park 1973

1906 publicerade Carl Larsson Spadarvet, som handlade om det lantbruk han förvärvat i Sundborn. Samma år godkände Nationalmuseum den nya skissen för Gustav Vasa, avsedd för Nationalmuseums övre trapphall. I september hade konstnären en separatutställning i Konstnärshuset i Stockholm. Carl Larsson var nu fast rotad med sin familj i Dalarna. Även om han belägrades av välsituerade föräldrar, som ville beställa porträtt av sina barn, hade han inte tappat intresset för att göra ständigt nya bilder med sina egna barn. Han inspirerades också av barn, som han mötte i sina närmaste omgivningar. Hit hörde familjen Hellberg med inte mindre än nio telningar. Familjen var den fattigaste i Sundborn. Fadern var snickare men hörde inte till dem som engagerades för utbyggnader och förbättringar på Lilla Hyttnäs. Däremot brukade frun, Anna Hellberg, enligt vad Ulwa Neergaard berättar i sitt Carl Larssonverk, hjälpa till vid skörden på Spadarvet. Barn ur familjen Hellberg återkommer emellanåt i Carl Larssons akvareller. Den yngsta flickan i Snickare Hellbergs ungar hette Aina och den äldre Britta. Det stora bladet är utfört i pastell och gouache och är en av konstnärens charmfullaste barnbilder. Han brukade vara noga med att avbilda barnen som de gick och stod och vägrade acceptera att deras mödrar klädde upp dem innan de fick posera. När det gäller Snickare Hellbergs ungar skulle man kunna tro att Karin Larsson nickat bifall; de brokiga, färgglada kläderna som barnen bär liknar dem som Karin så gärna såg på sina egna barn. Mot sin vana har Carl Larsson avstått från att placera in de båda barnen i en definierad miljö. De står istället oförmedlat mot papprets vita yta. Det visar sig att konstnären ursprungligen tycks ha haft andra planer för bladet. Runt barnens konturer ses partier, som övermålats med gouache. Det är sannolikt att de döljer en helt annan komposition. En flik av denna syns fortfarande i nedre högra hörnet, där det finns spår av en teckning med vegetativa former. Eventuellt rör det sig om en breddbild, i vilken en växt av något slag skulle ingå. Carl Larsson utförde en etsning efter kompositionen. Denna trycktes dels i en liten signerad upplaga, dels i en större upplaga som Göteborgs Konstförenings årsblad 1913. Teckningen är ramad i en krämfärgad enkel ram med två tunna guldlister. Tillsammans med ramen fungerar den med sina rena konturer och ljusa bakgrund som en helhet av enkel och modern verkan. Björn Fredlund ur Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001.

Stockholm, Nationalmuseum, 2013-06-13 - 2013-11-03 Göteborg, Göteborgs konstmuseum, 1992-06-06 - 1992-09-30, kat. 87 Stockholm, Nationalmuseum, 1992-02-07 - 1992-05-10, kat. 87 Lidköping, Läckö slott i samarbete m Västergötalands turistråd, 1986-06-16 - 1986-08-17 Helsingfors, Amos Andersons konstmuseum, 1981-10-18 - 1982-01-10, kat. 109

Björn Fredlund, Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001, s. 3, 62, bild s. 63 Bo Lindwall, Carl Larsson 1853–1919. Aquarelles, Bibliotheque de l’image, 1994, bild s. 60 Carl Larsson 1853–1919. Näyttely Amos Andersonin taidemuseossa, Helsingfors, Amos Andersons konstmuseum, 1981, kat. 109, s. 61 Carl Larsson, utg. av Torsten Gunnarsson, Stockholm/Göteborg, 1992, kat. 87, bild s. 107 Martin Olin, Torsten Gunnarsson, Görel Cavalli-Björkman et al., Carl larsson. Vänner & ovänner, red. Martin Olin et al., Nationalmuseum, Stockholm 2013., s. 88, bild s. 89