Nordiska Romresenärer (Sal 14)

Vid sekelskiftet 1800 uppstod ett förnyat intresse för den klassiska antika konsten under den period som brukar kallas nyklassicismen. Antikens klassiska konst och kultur sågs som den europeiska kulturens källa och blev en förebild för tidens konstnärer. På konstakademierna var studieresan en viktig avslutade del av utbildningen. Under första hälften av 1800-talet reste de nordiska konstnärerna helst till Rom och Italien. De förväntades göra storslagna kompositioner av de klassiska monumenten, men intresserade sig också för det italienska landskapet. Flera av de verk som visas i den här presentationen ger exempel på avbildningar och detaljstudier av det italienska landskapet, ibland med lämningar av antiken som en del av motivet. Porträtten ger en bild av det nya ideal som kom att råda inom modet. Männens dräkter inspirerades av Napoleontidens uniformer medan kvinnorna bar en enkel, tunn dräkt utan korsett. Dräkten skulle gärna vara så lång att den skrynklade sig kring benen – som en tunika på en antik skulptur.