Nils Nilsson

Nils Nilsson föddes i arbetarstadsdelen Annedal i Göteborg. Föräldrarna var cigarrmakaren Carl Nilsson och snickardottern Amanda Andersson. Han hade en äldre syster och två yngre bröder samt ytterligare en yngre bror som dog som spädbarn. För att förbättra inkomstmöjligheterna flyttade familjen till Malmö 1906. Där dog modern i tuberkulos 1909 och den arbetslöse fadern återvände med familjen till Göteborg, där de fick hjälp av hans syster Karna. Carl Nilsson gifte senare om sig med den avlidna hustruns syster Ida Andersson, som var starkt engagerad i Frälsningsarmén, ett motiv som senare dyker upp hos Nils Nilsson. 1916 flyttade familjen åter till Malmö där fadern dog 1917. Som äldste son hade Nils Nilsson ansvar för försörjningen. Han tog arbete inom metallindustrin och utbildade sig på kvällarna till ciselör vid Tekniska yrkesskolan i Malmö. Hösten 1920 fick han målaren Jules Schyl till lärare i figurteckning vid Malmö Stads Lärlings- och Yrkesskolor. Genom den nära kontakten med den modernistiske målaren Schyl fick Nilsson upp ögonen för den moderna konsten. Våren 1920 följde han undervisningen i frihandsteckning och perspektivlära på Tekniska skolan i Lund under Fredrik Krebs. Vintern 1921–1922 träffade Nilsson telefonisten Signe Pripp i Malmö. De gifte sig 1928. Efter sin militärtjänstgöring sommaren 1922 sökte Nilsson, uppmuntrad av vännen Tage Hansson, till Valand för att bli konstnär. Nilsson antogs och studerade för Tor Bjurström på Valands målarskola 1922–1927. 1925–1926 reste han via Amsterdam till Paris, där han såg konst vid de stora museerna och under en kort tid studerade för Per Krohg på Académie Scandinave. Efter Valandstiden flyttade Nilsson till Malmö. I början av trettiotalet lärde han känna konstsamlaren Herman Gotthardt i Malmö som stöttar honom genom ett stort antal förvärv. Om somrarna vistades Nilsson vid Hovs Hallar på Bjärehalvön i norra Skåne där han också lät uppföra en ateljé. Nilsson fick sitt stora genombrott med en utställning på Svensk-franska konstgalleriet i Stockholm 1935. Nils Nilsson räknas till göteborgskoloristerna men var periodvis bosatt i Malmö. Han var den av göteborgskoloristerna som först slog igenom och räknas in i kärntruppen. Med tiden har hans position blivit något osäkrare inom denna, kanske beroende på att hans konst inte är helt typisk för göteborgskolorismens färglyrik. Nilssons bilder är ofta både stramare och mer berättande än de övriga göteborgskoloristernas. Tidigt påtalades Nilssons fallenhet för monumentalkonst och hans utsmyckningsuppdrag kom att ta mycket tid och kraft. I Göteborg fick han 1935 i uppdrag att utföra en fresk till Högre allmänna läroverket för flickor. 1938 tillträdde han tjänsten som föreståndare för Valands målarskola men sade upp sig 1947 för att kunna slutföra sin fresk Lek och allvar för Skanskvarnsskola in Stockholm, vilken stod färdig 1949. De många muraluppdragen och det höga arbetstempot bidrog troligen till att han utbränd och utarbetad drabbades av en hjärnblödning under ett biografbesök 1949. Ett par dagar senare avled han på sjukhus vid 48 års ålder. Nilsson var en mångsidig konstnär. Hans monumentalmåleri hade en klassisk sida. I symboliska figurkompositioner gestaltade han ungdom, lärande, arbete, familjebildning och utveckling. I fria målningar behandlade han ofta allmänmänskliga teman som kärlek, ensamhet och gemenskap. I figurkompositioner med klassiska drag behandlar han samtida ämnen som flyktingar i krigets Spanien, samtidigt som teckningen är förenklad och färgen uppdriven. Man anar inflytande från Goya och Munch. Nilsson målade också landskap från bland annat Carolles i Frankrike och Hovs Hallar, liksom porträtt och blomsterstillben. Han är dock mest känd för sina figurmotiv och har med dessa skrivit in sig i svensk konsthistoria som en finstämd skildrare av mänskligt liv. Kristoffer Arvidsson