Näcken

Näcken

1882 - 1884

Olja på duk

Mått 146,50 x 114,00 cm Ram 185,00 x 153,00 x 14,00 cm

F 215

Testamentarisk gåva av Pontus och Göthilda Fürstenberg 1902

Näcken sitter och spelar på sin fiol med höjda armar. Kroppen är vänd åt höger men han vrider huvudet i motsatt riktning. De krökta benen är ställda i olika vinklar, som en öppen sax, vilket gör att hela kroppen vrider sig som en spiral och bildar en sicksackrörelse i kompositionen. Böljande sjögräs växer omkring benen och över låret och bildar en grön krona på hans huvud. Den nakna kroppen avtecknar sig mot en mörk, endast antydd klippa. På båda sidor om denna forsar vatten i branta fall från en älv eller sjö i bilden överdel. Ovanför vattenytan anas ett landskap och en ljussprängd himmel. På förgrundens lugnare vattenyta flyter näckrosblad och två vita näckrosblommor. Händernas och fingrarnas position är inte fixerade utan de tycks dubblerade, som om de var i rörelse då de snabbt och skicklig manövrerar stråken och strängarna. Själva fiolens form är bara antydd och stråken har blivit övermålad. Ernst Josephson har velat få fram violinistens rörelse mer än instrumentet med dess detaljer. Den spelande Näcken kastar huvudet bakåt med slutna ögon och halvöppen mun som i extas. När han spelar är han ett med musiken, den naturens klang som ljuder ur skogar och forsar. Kompositionen är väl utarbetad men målningssättet summariskt som i en skiss. Bilden är påfallande flödigt och expressivt målad, där konstnären omväxlat arbetat med mörka ytor, volymmodellering och konturlinjer kring armar och ben. Målningen går i dova toner, från Näckens ockrafärgade hud och klippans gråbruna skugga till det silvergrå forsande vattnet, de gröna bladen och fiolen i engelskt rött. I förgrunden finns inslag av blått men som helhet hålls målningen i brutna toner, påminnande om färgskalan hos Velázquez eller Rembrandt. Motivets naturlyrik är dock av mer nordlig karaktär. Näcken är ett naturväsen i nordisk folktro, en mytisk gestalt som med sitt fiolspel lockar till sig framför allt unga kvinnor som han drar ner i djupet. Han framställs som gammal man med silverskägg eller som en skön yngling. Ibland spelar han harpa istället för fiol. Josephson har målat honom som fiolspelande yngling. Motivet är mångbottnat. Sexualiteten framträder som en demonisk kraft och näcken som en motsvarighet till Pan i den grekiska mytologin. Näcken kan också ses om en bild av konstnären; den besatta och längtande konstnären som tvingas offra gemenskapen för att skapa sitt verk. Motivets starka laddning för Josephson – han återkom till det under större delen av sitt liv – bottnar i en identifiering med Näcken. Näckens extas och besatthet är hans egen. Motivet har sin upprinnelse i en resa till Eggedal i Norge som Josephson företog tillsammans med den norske akdademikamraten Wilhelm Peters 1872. De besökte även Numedalen, med dess ståtliga vattenfall, och Sætesdalen. Josephson berättar i ett brev om hur han somnade vid forsen och drömde om Näcken som spelade ur djupet. Visionen om Näcken började gripa tag om konstnären. Men det var först i Rom i slutet av 1870-talet som Josephson utförde sina första skisser av motivet, bland annat en tecknad skiss i den så kallade Mörnerska stamboken. Den spelande figuren är här vänd åt vänster och teckningen förefaller påverkad av italienska renässansmästare som Leonardo da Vinci och Michelangelo. År 1878 utförde Josephson en summarisk oljekiss av motivet. I Paris 1881 påbörjades så det egentliga arbetet med motivet. I den så kallade Lindebergska skissen (1881, Thielska galleriet) har Näcken vänts åt höger och kastar huvudet bakåt medan han spelar. Bakom honom störtar ett vattenfall ner från en vattenyta under en gul måne. Denna utfördes i Spanien eller Sverige efter ett besök vid Trollhättefallen i juni och efter moderns död i juli 1881. I Nationalmuseum finns den mera plastiska så kallade van Gogh-skissen (målningen ägdes av ägdes av Theo van Gogh) från 1881–1882. Motivet har här börjat ta en tydligare form med vattenfallen på båda sidor om klippan bakom figuren. I Nationalmuseum finns också en större, mer utarbetad version av motivet från 1882. Den spelande näcken är här insvept i ett romantiskt töcken. Figuren är omgiven av näckrosor, gräs, blommor, snår och grenar. På himlen finns ännu en gul månskära. Målningen, som köptes av Georg Pauli 1893, slår an ett bitterljuvt mollackord påminnande. I jämförelse med denna är versionen i Fürstenbergska galleriet från 1882–1884 mer distinkt, med starkare kontraster och en mer expressiv penselföring. Månskäran är nu borta. En röntgenfotografering på 1950-talet visade en underliggande skiss som antagits vara förlaga till versionen i Nationalmuseum. Göteborgsversionen ska dock ha avslutats efter versionen i Nationalmuseum. På målningen finns en tillägnan: ”Till Wilhelm o. Gunhild von Gegerfelts minne af Ernst Josephson Paris 8” (sista siffran oläslig). Utöver dessa versioner finns en dold, uppochnedvänd skiss under ett porträtt av Olga Björkegren-Fåhræus (1885, Malmö Konstmuseum) som upptäcktes av Ingrid Mesterton. Sommaren 1884 reste Josephson tillbaka till Eggedal i Norge för att, i enlighet med friluftsmåleriets ideal, utföra den slutgiltiga versionen på plats inför motivet. Han lät bygga en tillfällig ateljé vid forsen och utförde noggranna studier av naturen. Som modell använde han den sextonårige Gunnar Hanssongaard från trakten, som på konstnärens begäran lät håret växa. Till systern skriver han i juli: ”Vad jag älskar forsen! Den tonar oavbrutet som skönaste musik: jag hör ständigt nya melodier och märkvärdiga ackorder; det är den nordiska naturens orkester, där Näcken spelar fiol. Musik, du hörselns gudom!” Den färdiga målningen blev en syntes av de föregående versionerna, där motivet nu ses i naturalismens klara dagsljus. Näcken har nu blivit ljushårig och hans fiol förgylld. Josephsons magnus opus – som nu fått namnet Strömkarlen – refuserades från salongen 1885. När Strömkarlen visades på opponenternas utställning i Stockholm hösten 1885 hängde kamraterna den ofördelaktigt högt, strax under taket. Målningen hånades av publik och kritik. Karl Warburg avfärdade den i Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning den 24 september: ”Kroppspartierna och naturen äro utan tvivel väl studerade men helhetsverkan förfelad.” Carl Rupert Nyblom skrev i Posttidningen den 2 oktober: ”I den stora bilden av ’Strömkarlen’ har bizarreriet nått sin höjd. En alldeles naken, mycket ful herre sitter i en obeskriflig omgifning och spelar på en förgyld fiol!” Det hånfulla mottagande tog Josephson hårt. Men så behandlade verket också konstnärens kvalfyllda utanförskap, som för Josephsons del under de följande åren skulle vändas till en självvald isolering, då han i Frankrike drogs allt längre in i spiritismens världsbild. En upprättelse fick Josephson ändå 1893, då Richard Bergh och andra konstnärskamrater från opponentåren anordnade Josephsons första separatutställning i Stockholm. På utställningen köpte Prins Eugen Strömkarlen. Efter att förgäves ha erbjudit den i gåva till Nationalmuseum stannade den i hans egen ägo och finns i dag i Prins Eugens Waldemarsudde. Göteborgsversionen skänkte Josephson till Pontus Fürstenberg, som dock inte förefaller ha varit särskilt förtjust i verket då han förvarade det i en garderob. Kristoffer Arvidsson Se mer, se queer: Ernst Josephson målade flera bilder av Näcken, men de lockade inte publiken. Det ansågs inte passande för en ensamstående man att måla nakna manskroppar. Speciellt inte om kropparna avvek från gängse könsnormer som i denna målning där Näcken har långt hår och en för sin tid ganska feminin kroppshållning.

Stockholm, Prins Eugens Waldemarsudde, 2001-10-12 - 2002-01-15, kat. 45 Åbo, Åbo Konstmuseum, 1991-09-19 - 1991-10-27 Stockholm, Liljevalchs konsthall, 1951, kat. 151 Stockholm, Prins Eugens Waldemarsudde, 1991, kat. 46

Einar Rosenborg, Svenska konstnärer 3. Ernst Josephson, Richard Bergh, Karl Nordström, Carl Wilhelmson, J. A. Lindblads Förlag, Uppsala 1926, s. 13-14, 19-21 Bo Lindwall, "Nordiskt friluftsmåleri", Bildkonsten i Norden, del 3, Bokförlaget Prisma, Stockholm (1950) 1972., s. 156-158 Jonas Gavel, "Carl Larsson och Pontus Fürstenberg", Carl Larsson. Göteborgs konstmuseum 6 juni–30 september 1992, red. Torsten Gunnarsson, Göteborgs konstmuseum och Bra böcker, Göteborg 1992., s. 250 Georg Nordensvan, "I Göteborgs Museum. Några intryck af Georg Nordensvan", Ord & Bild, red. Karl Whålin, Ord & Bild/Wahlström & Widstrand, 1906, s. 22 Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet. II. Från Karl XV till sekelslutet, Ny, grundligt omarbetad upplaga, Albert Bonniers Förlag, Stockholm (1925) 1928, s. 270-271 Sven Sandström, Konsten i Sverige. Det sena 1800-talet – bildkonst och miljökonst, red. Sven Sandström, AWE/Gebers, Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm 1975, s. 77 Sixten Strömbom, Konstnärsförbundets historia till och med 1890, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1945, s. 162-163, 167, bild s. bild 55 Ernst Josephson. 60 reproduktioner i tontryck efter fotografier af originalen, Gleerupska universitets-bokhandeln, Lund , bild s. 41 Carl Larsson, utg. av Torsten Gunnarsson, Stockholm/Göteborg, 1992, s. 250 Axel L. Romdahl, Göteborgs konstmuseum. Tvåhundra bilder med inledande text av Axel L. Romdahl, Medéns bokhandels aktiebolag, Göteborg 1925., bild s. 165 Lennart Wærn, Pontus Fürstenberg som samlare, Konsthistorisk tidskrift, årg. LVII, häfte 3-4, Stockholm 1988, s. 27, bild s. 26 Hans Henrik Brummer, Ernst Josephson. Målare och diktare, Norstedts, Stockholm 2001., kat. 45, s. 74-95, 266-267, bild s. 82 Karl Wåhlin, Ernst Josephson 1851–1906. En minnesteckning, senare delen. II 1879–1906, Sveriges Allmänna konstförening, Stockholm 1911, s. 68-72, bild s. 67 Erik Blomberg, Ernst Josephsons konst. Från Näcken till Gåslisa, P.A. Norstedt & Söner förlag, Stockholm 1959, s. 22-58, 60, bild s. 23, 33, 34, 35 Erik Blomberg, Ernst Josephson. Svenska konstnärer, Förlagsaktiebolaget, Göteborg 1945, s. 19 Ulf Abel, Ernst Josephson, Nationalmuseum och Natur och kultur, Stockholm 2004, s. 20 Per-Olov Zennström, Ernst Josephson, Norstedts, Stockholm 1946, s. 128, 130-131, bild s. fig. 28 Erik Blomberg, Ernst Josephson. Minnesutställning. Utställning anordnad av Nationalmuseum, Göteborgs Konstmuseum och Liljevalchs Konsthall, red. Erik blomberg, Folke Holmér, Ingrid Mesterton, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1951., kat. 151 Georg Pauli, E. Josephson. En studie, Aktiebolaget Ljus, Stockholm 1902, s. 10-16 Ingrid Mesterton, Ernst Josephson. Peintures et dessins 1888–1906, Editions Pierre Jean Oswald, Paris 1976, bild s. 49 Erik Blomberg, Ernst Josephson. Hans liv, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1951, s. 281-306, 406, bild s. 303 Ingrid Jacobsson, Näckenmotivet hos Ernst Josephson. Ett tema med variationer, Wettergren & Kerbers förlag, Göteborg 1946, s. 3, 20, 30-31, 35-38, bild s. 2 Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Björn Fredlund, Anna Hyltze, Philippa Nanfeldt, Isabella Nilsson, Johan Sjöström, Samlingen Göteborgs konstmuseum, red. Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Anna Hyltze, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014., s. 134, 146, 148, bild s. 147 Isaac Grünewald, "Opponenterna av 1885", Paletten nr 2 1945, Göteborg 1945., s. opag., bild s. opag. Erik Blomberg, "Nya Näcken-skisser", Konstrevy årg. XXXI häfte 4, 1955., s. 183-189, bild s. 183 Axel L. Romdahl, "Göteborgs Konstmuseum", Konstrevy, specialnummer om Göteborg, årg. XV, red., 1939., bild s. 10 Karin Sidénoch Hans Henrik Brummeroch Charlotta Nordströmoch Anders Cullhedoch Anders Hammarlundoch Birte Bruchmüller, Ernst Josephson. Konst, poesi & musik, red. Karin Sidén, Birte Bruchmüller, Catrin Lundberg, Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, 2023., kat. 26, s. 52-53, 69, bild s. 58