Självporträtt

Självporträtt

1875

Olja på duk

Mått 65,50 x 54,00 cm Ram 84,50 x 71,50 x 8,00 cm

GKM 2013-7

Testamentarisk gåva av Gustaf Werner (1859–1948) till Göteborgs stad. Överförd till Göteborgs konstmuseum 2013.

Ernst Josephson möter oss med en skärskådande men avvaktande blick i detta självporträtt från studieåren vid Konstakademien i Stockholm. Han har målarattributen i handen. Den vita skjortkragen lyser mot den svarta målarrocken. Kinderna är rödblossande, det mörka håret bakåtkammat men något ostyrigt. De uppåtvridna mustascherna leder tankarna till Diego Velázquez självporträtt – vid sidan av Rembrandt den konstnär som Josephson beundrade mest och vars arbeten han skulle komma att kopiera under sina resor på kontinenten de följande åren. Ansiktsuttrycket är samlat, allvarligt, kanske misstroget. Han vet sitt värde men är också en känslig person som lätt råkar i konflikt med omgivningen. Att han tog konstnärskallet på största allvar manifesteras i denna själviscensättning. Det är som att han riktar en fråga till sig själv: ”Vem är jag, vad kommer jag att uträtta?” Partiet med paletten med sina färgklickar och tummen som griper om penslarna är utfört med en vild och summarisk penselskrift medan ansiktet är mer omsorgsfullt uppbyggt, inte skissartat som i porträttet av vännen Jakob Hägg (1874). Just porträtt skulle bli den genre där Josephson excellerade i en dynamisk balans mellan detaljprecision och målerisk vitalitet. I december 1873 hade Josephson rest till Paris där han, förutom att bekanta sig med den svenska konstnärskolonin med Hugo Salmson och Wilhelm von Gegerfelt, också besökte Louvren. Han tog djupa intryck av Rembrandt och Tizian men beundrade samtidigt akademimålaren Paul Delaroche. Josephson fick rådgivning av Léon Bonnat vid École des Beaux-Arts och skrevs in som elev för Jean-Léon Gérôme. I maj 1874 återvände han till Sverige. Han hade siktet inställt på Akademiens prisämne och tilldelades medalj för Sten Sture d.ä. befriar danska drottningen Kristina ur Vadstena Kloster (1876), vilket innebar stipendium och en biljett ut i Europa. Som tjugoåring uttalade Josephson orden: ”Jag ska bli Sveriges Rembrandt eller dö.” Mycket i hans måleri visar på influenser från just Rembrandt, inte minst detta självportätt med dess självrannsakan, dess djupa men dämpade kolorit och levande penselskrift. Ändå vacklade Josephson mellan ett modernt måleri utgående från Rembrandt, Tizian och Velázquez och det av Akademien föreskrivna, i måleriskt hänseende mer tillrättalagda, historiemåleriet. En syntes mellan dessa båda strävanden försökte han åstadkomma i den mytologiska skandalmålningen Strömkarlen (1884). Kristoffer Arvidsson

Göteborg, Göteborgs konstmuseum, 2013-09-07 - 2013-11-17 Stockholm, Prins Eugens Waldemarsudde, 2001-10-12 - 2002-01-15, kat. 9 Köpenhamn, Ordrupgaard, 2000-01-14 - 2000-04-24, kat. 5 Stockholm, Liljevalchs konsthall, 1951, kat. 79 Stockholm, Nationalmuseum, 1972, kat. 10 Stockholm, Prins Eugens Waldemarsudde, 1991, kat. 12

Hans Henrik Brummer, Ernst Josephson. Målare och diktare, Norstedts, Stockholm 2001., kat. 9, s. 258, bild s. 6 Erik Blomberg, Ernst Josephsons konst. Historie-, porträtt- och genremålaren, P.A. Norstedt & Söner förlag, Stockholm 1956, s. 60 Karl Wåhlin, Ernst Josephson 1851–1906. En minnesteckning, del I, 1851–1879, Sveriges allmänna konstförening, Stockholm 1911., s. 109 Karin Sidénoch Hans Henrik Brummeroch Charlotta Nordströmoch Anders Cullhedoch Anders Hammarlundoch Birte Bruchmüller, Ernst Josephson. Konst, poesi & musik, red. Karin Sidén, Birte Bruchmüller, Catrin Lundberg, Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, 2023., bild s. 6