Diana

Diana

1897

Olja på pannå (trä)

Mått 65,00 x 53,00 cm Ram 72,00 x 59,50 x 4,00 cm

GKM 0536

Inköpt 1915

En kvinnofigur med gyllene hår, svart fladdrande klänning och sandaler med grönblå snörning hejdar sig i sin rörelse. Kvinnan är Diana, jaktgudinnan i den romerska mytologin. Josephson skriver om motivet i en dikt. Hon står vid strandkanten i färd med att höja sin båge för att fälla en hjort då hon får syn på en hind. I handen håller hon båge och pil, om axeln har hon sitt koger. Figuren ter sig oformlig och huvudet är oproportionerligt litet. Kvinnans hud är blekvit och står i skarp kontrast till den svarta klänningen och den mörka bakgrundens kulna atmosfär. Det gyllene håret fladdrar i vinden, som också oroligt tycks ruska om de expressivt målade träden och gröna vegetationen i bakgrunden. Bilden är olycksbådande, som om det var på väg att blåsa upp till storm. På den svarta himlen hänger en gul måne som speglas i det strömmande blå vattnet med vitt skum i förgrunden och vänsterkanten. Det är inte utan att man kommer att tänka på Josephsons mest kända motiv: Näcken/Strömkarlen. På ön Bréhat i Bretagne blev den utblottade Josephson under sommaren 1888 allt mer uppslukad av spiritismens världsbild och drabbades av vanföreställningar. Han togs in på hospitalet i Uppsala (numera Ulleråkers sjukhus) och diagnostiserades som paranoid (schizofren med dagens terminologi). Senare flyttades han till Stockholm där han vårdades av två kvinnor fram till sin död 1906. Under sjukdomstiden skapade Josephson dikter och bilder, ofta med motiv från historien, sagor och myter, en del undertecknade med gamla mästares namn. Då tillkom också litterära verk som Gåslisa (omkring 1890), liksom diktsamlingarna Svarta rosor (1888) och Gula rosor (1896). Från 1890-talet och framåt fick Josephson upprättelse som konstnär. Diana är ett exempel på hans nya, friare bildvärld, som i sin stil förebådade och inspirerade expressionisterna. År 1897 signerade Josephson två målningar, förutom Diana även Drömmen. Målningarna tillkom i ett sista uppblossande av kreativitet. Efter 1897 minskade konstnärens produktion, kanske beroende på att hans psykiska tillfrisknade gjorde att hans behov av konstnärlig skapande minskade. I ett brev till Pontus Fürstenberg skrev han 1897: ”Du kan tro att jag har kämpat mig igenom svåra tider, och ett under är hur jag kommit opp så högt på hälsans skala igen.” Kristoffer Arvidsson

Stockholm, Prins Eugens Waldemarsudde, 2001-10-12 - 2002-01-15, kat. 102 Köpenhamn, Ordrupgaard, 2000-01-14 - 2000-04-24, kat. 54 Åbo, Åbo Konstmuseum, 1991-09-19 - 1991-10-27 Bochum, Museum Bochum Kunstsammlung, 1979-05-19 - 1979-06-20, kat. 31 Bonn, Städtisches Kunstmuseum, 1979-03-22 - 1979-05-06, kat. 31 Stockholm, Konstakdemien, 1923, kat. 185 Stockholm, Liljevalchs konsthall, 1951, kat. 216

Hans Henrik Brummer, Ernst Josephson. Målare och diktare, Norstedts, Stockholm 2001., kat. 102, s. 195, 282, bild s. 196 Erik Blomberg, Ernst Josephsons konst. Från Näcken till Gåslisa, P.A. Norstedt & Söner förlag, Stockholm 1959, s. 182, bild s. 181 Erik Blomberg, Ernst Josephson. Minnesutställning. Utställning anordnad av Nationalmuseum, Göteborgs Konstmuseum och Liljevalchs Konsthall, red. Erik blomberg, Folke Holmér, Ingrid Mesterton, Liljevalchs Konsthall, Stockholm 1951., kat. 216 Ingrid Mesterton, Göran Söderström, August Strindberg et al., Ernst Josephson 1851–1906. Bilder und Zeichnungen, red. Ingrid Mesterton, Göran Söderström, Städtisches Kunstmuseum, Bonn 1979., kat. 31, bild s. bild 31 Birgitte Anderberg, Erik Blomberg, Hans Henrik Brummer, Ernst Josephson, Ernst Josephson, red. Birgitte Anderberg, Ordrupgaard, Köpenhamn 2000., kat. 54, s. 101, bild s. 65 Karin Sidénoch Hans Henrik Brummeroch Charlotta Nordströmoch Anders Cullhedoch Anders Hammarlundoch Birte Bruchmüller, Ernst Josephson. Konst, poesi & musik, red. Karin Sidén, Birte Bruchmüller, Catrin Lundberg, Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, 2023., kat. 45, bild s. 187