Kvinnlig akt

Kvinnlig akt

1892

Olja på papper

Mått 59,50 x 44,00 cm Ram cm

GKM 2233

Gåva av Randi och Ove Stenhammar 1988

I denna modellstudie har Olof Sager-Nelson målat den kvinnliga nakenmodellen sittande på en stol vänd åt vänster, sedd i halvprofil. Hon vrider ansiktet snett emot oss och möter betraktarens blick. Den unga kvinnan är skildrad utan idealisering: kroppen är tämligen mager, huden blek och dessutom sitter hon något ihopsjunken med putande mage. Med stora, enfärgade ytor utan övertoningar har formen betonats framför plastisk modellering. Kvinnans udda håruppsättning drar blickarna till sig. Lockarna, liksom modellens ansiktsdrag, är återgivna med en långt driven stilisering. Bakgrunden är skissartat tecknad i ett ljusare violett och ett mörkare färgplan i ultramarin och umbra. Pinnstolen som modellen sitter på är endast antydd. Målningen visar prov på konstnärens strävan efter ”syntetisk” bearbetning och tolkning av synintrycken. Resultatet är en märklig, nästan karikatyrlik aktstudie. Syntetismen var en fransk konstriktning, utgående från Paul Gauguin, där konstnärerna ville skapa en syntes av intrycken och hellre måla ur minnet än att avbilda direkt efter naturen. Genom en personlig tolkning av motivet ville de ge det en djupare psykologisk eller andlig innebörd. Deras arbeten karaktäriseras av stora, enfärgade former omslutna av konturlinjer. Sager-Nelson räknas till riktningens första och främsta företrädare i Sverige. Sager-Nelson hade under 1892 sporadiskt varit elev vid Konstnärsförbundets friskola i Klara i Stockholm. I november–december bodde han i skulptören och målaren Knut Åkerbergs ateljé vid Artillerigatan på Östermalm och ingick där i en krets av konstnärsbohemer tillsammans med bland andra Björn Ahlgrensson, Aron Gerle och Fritz Lindström. Åkerberg, som var jämngammal med Sager-Nelson, hade redan varit i Paris och där träffat Ivan Aguéli och kommit i kontakt med Paul Cézannes konst. Sager-Nelsons tid i bohemkretsen runt Åkerberg präglades av oavbrutet festande och lite arbete, vilket för Nelsons del skedde nattetid. Genom Aguéli hade Åkerberg kommit över fotografier av verk av Cézanne och Vincent van Gogh, som intensivt diskuterades. Det är vid denna tid som aktstudien är tillkommen. Sager-Nelson hade alltså ännu inte mött den parisiska konstscenen annat än via andrahandskällor men var likväl redan i stånd att utveckla sin variant av syntetismen. Artur Bianchini, en av konstnärerna i kretsen, beskriver hur det gick till i ett brev till Axel Gauffin 1915: ”Plötsligt slängde Nelson det han målat utåt golvet – fäste en dukbit på väggen, vände resolut ryggen åt modellen – och målade med explosiv intensitet en studie – modellen fanns där, men omskriven, förtätad – det första steget på den korta tunga stigen till högt konstnärskap var taget!” (Torell 2004, s. 37–38) Kristoffer Arvidsson

Göteborg, Göteborgs konstmuseum, 2015-09-19 - 2016-01-24 Åbo, Åbo Konstmuseum, 1991-09-19 - 1991-10-27

Ulf Thorell, Målaren Olof Sager-Nelson och mecenaten Pontus Fürstenberg. Breven berättar, Warne förlag, Partille 2004, s. 37-38, bild s. 39 Axel Gauffin, Olof Sager-Nelson, Sveriges allmänna konstförening, Stockholm 1945, s. 142–144, bild s. 143 Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Björn Fredlund, Anna Hyltze, Philippa Nanfeldt, Isabella Nilsson, Johan Sjöström, Samlingen Göteborgs konstmuseum, red. Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Anna Hyltze, Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014., s. 175 Art Nouveau. Från Larssons till Zappa., red.., bild s. 134