Olof Sager-Nelson

Olof Sager-Nelson (Johan Olof Gudmund Nelson), född den 13 november 1868 i By socken, nära Säffle på Värmlandsnäs, Värmland, död i Biskra den 11 april 1896. Åren 1888–1890 studerade Sager-Nelson för Bruno Liljefors och Johan Ericson vid Göteborgs Musei Rit- och Målarskola (Valand) men umgicks därefter i konstnärskretsar i Uppsala och Stockholm. Med bidrag från Pontus Fürstenberg reste Sager-Nelson till Paris 1893. Han påverkades av syntetisterna som förenklade bilden i sammanhållna färgfält. I Paris lärde Sager-Nelson känna en grupp finska symbolister, däribland Werner von Hausen som blev en nära vän och modell i flera porträtt. Sager-Nelson deltog i några av Konstnärsförbundets utställningar utan större framgång. Han levde ett kringflackande liv och inspirerades av den belgiska staden Brügges medeltida arkitektur. År 1895 insjuknade han i tuberkulos. I förhoppning om att bli botad reste han söderut men avled på ett algeriskt militärsjukhus, endast 28 år gammal. Sager-Nelsons arbeten kännetecknas av en mörk färgskala och gröngula hudtoner som ger ett sjukligt men förandligat intryck. Trots sin korta verksamhetsperiod hör han till de främsta företrädarna för ett syntetistiskt och symbolistiskt måleri i Sverige. Kristoffer Arvidsson

Ulf Thorell, Målaren Olof Sager-Nelson och mecenaten Pontus Fürstenberg. Breven berättar, Warne förlag, Partille 2004 Axel Gauffin, ”Ur Sager-Nelsons utvecklingshistoria. Ett bidrag till kännedomen om nittiotalets psyke”, Kunst og kultur, red. Harry Fett och Haakon Shetelig, John Griegs forlag, Bergen 1920