Kvinnliga konstnärer under sekelskiftet 1900

Att utbilda sig till konstnär som kvinna var länge svårt. Under 1800-talets andra hälft skedde dock en del förändringar. År 1864 öppnades den första konstnärsutbildningen för kvinnor vid Konstakademien och år 1880 skrevs den hundrade kvinnan in där. 1880-talet har kommit att ses som ett av de mer radikala årtiondena i svensk konsthistoria. Då reste många svenska konstnärer till Paris och tog intryck av konsten där, kvinnor tog sig fram allt mer som konstnärer och den traditionella utbildningen ifrågasattes från flera håll. Samtidigt mötte kvinnliga konstnärer motstånd. De lämnades utanför den samtida konsthistorieskrivningen och när de ställde ut tolkades deras verk gärna utifrån deras kön på ett sätt som höll deras potential tillbaka. Det fanns också starka föreställningar om vilka motiv som var lämpliga för en kvinna att avbilda. Strukturer i samhället utgjorde också hinder, kvinnor kunde till exempel inte röra sig fritt varken i staden eller utanför den, likaså var det generellt inte tillåtet för kvinnor att bära byxor. Detta gjorde det svårt för kvinnor att utnyttja den samtida konstens möjligheter. Att måla stadens myllrande liv eller landskapet direkt ute i fria luften, en plein air, blev besvärligt under sådana villkor. Många kvinnliga konstnärer trotsade motståndet och gjorde därmed plats för kommande generationer. Nedan kan du bekanta dig med några av de kvinnliga konstnärer runt sekelskiftet 1900 som finns i Göteborgs konstmuseums samling och läsa mer om både konstnärerna och konstverken.