Moderskap i konsten

En mamma och hennes barn är ett ofta återgivet motiv inom den västerländska konsten. Tidigt i konsthistorien dominerar madonnabilderna, alltså bilder av Maria och Jesusbarnet. De var länge också tongivande för hur man tänkte sig att en mor skulle vara. Maria avbildades ofta som tålmodig, god och vän. De här bilderna var samtidigt upphöjda och bar en sorts helighet, de var inte alltid tänkta att uppfattas som en bild av vanliga, helt mänskliga, människor. Längre fram finner vi mer personliga avbildningar. Först av män, eftersom de hade större möjligheter att utöva konst och att bli erkända konstnärer. Från 1800-talet och framåt får också kvinnor ökade möjligheter att utöva konst och med detta kommer andra bilder av moderskap in. Under andra halvan av 1900-talet blir modersmotivet mer politiskt laddat. Flera kvinnliga konstnärer har både genom sina verk och i media berättat om sina upplevelser av att kombinera konstnärsrollen med rollen som mamma. Historiskt sett har det varit svårare för kvinnor än för män att kombinera föräldraskap med ett konstnärsyrke. Längre bak i tiden slutade ofta kvinnliga konstnärer att utöva sitt yrke när de gifte sig eller skaffade familj, men även i våra dagar har kvinnliga konstnärer uttryckt upplevelser av att bli marginaliserade i sin yrkesutövning efter att de skaffat barn. Likaså kom det under den här tiden fram andra sidor av moderskapet än de rent glädjefyllda. Plötsligt kunde en mamma också vara trött, irriterad eller rentav frånvänd. Bilder av moderskap i konsten speglar inte bara sin tids samhälle, utan också mammors kamp för att förena identitet, kreativitet och omsorg. I temat nedan kan du se några exempel ur samlingen på mammor och moderskap.